Många gånger händer det att jag längtar tillbaks till det rent konkreta politiska hantverket där man kunde se tydligare effekter av det engagemang man lade ner. Ibland kan opinionsbildningen kännas oavslutad på något sätt. Men efter ett tag ger denna längtan oftast vika när man börjar fundera över de konkreta saker ett engagemang på lokal eller länsnivå skulle kunna föra med sig.
I torsdags räckte det med att se Nordnytt för att inse hur värdefullt det kan vara att slippa vara folkvald. Jag tänker naturligtvis på de hot som framförts mot landstingsrådet Kent Ögren och som gjorde att man hade vakter vid landstingsfullmäktiges möte.
Det är ju inte första gången det händer. Minns till exempel ett landstingsmöte under min tid i landstingspolitiken när Kent också hotades till livet och man hittat patronhylsor någonstans. Känslan var overklig på något sätt. Nu var Kent tydligen både beskylld för att vara galen och hotades till livet.
Det är ju både skrämmande och samtidigt lite patetiskt. Upprörande och avskyvärt.
Frågan är bara vart vårt samhälle är på väg. Ska vi gå runt och mordhota varandra när vi har olika uppfattningar? Är det så att målet är att tysta den andre i stället för att övertyga andra om att vi själva har rätt och den andre fel? Men det kanske är gammalmodigt och förlegat?
Självklart är det inte omodernt och gammalmodigt. Demokrati är en av de grundvärderinar som vi verklige måste vårda och skydda. Denna tillsammans med yttrandefriheten är guldkorn i vårt samhälle som har högsta skyddsvärde.
Jag kan inte annat än fundera över vad som har gjort de människor som mordhotar och skriver anonyma hatbrev så frustrerade att de ser detta som enda möjligheten att göra sina röster hörda. Någonstans har vi ju misslyckats på vägen när de känner att det är enda sättet att kunna höras som medborgare är att välja dessa kriminella metoder.
Men vi har också misslyckats med att hålla det offentliga samtalet på en sådan nivå, då påhoppen i insändare, mejl och brev bara blir allt grövre. På något sätt måste gränserna ha förflyttats i det allmänna medvetandet i och med att det här blir vanligare.
Den allvarligaste konsekvensen av det hårdnande klimatet gentemot politiker skulle vara om människor drar sig för att bli politiskt bara för att man inte vill exponera sig för det politikerförakt och de kränkningar och hot man riskerar att utsättas för. Ska man vara tvingad att ha decimetertjock pansarhud som politiker så att giftpilarna inte har en chans att tränga igenom, eller ha en gåspersonlighet som gör att allt rinner av en innan det hunnit fästa sig vid en?
Detta är frågor som vi borde lyfta i samhällsdebatten på ett helt annat sätt än vad som görs i dag. För sätter vi inte ner klackarna och börjar streta emot så kommer det bli många människor som gör en rationell bedömning och kommer fram till att det inte är värt att ge sig in i politiken och då är risken stor att vi får fel sorts politiker kvar. Så vill vi ju absolut inte ha det, eller hur?