Det råder en tryckt och nervös stämning i Europa efter terroristdåden i Paris. Men frågan är om den inte jagas upp i onödan av politiker med behov av att visa handlingskraft efter att i åratal negligerat problemen både på sina egna bakgårdar och det som hänt och händer i Mellanöstern.
När president François Hollande förklarar ”krig mot terrorismen” menar han förmodligen IS, ett sunnitiskt-salafistiskt terroristnätverk med storhetsvansinne, som håller miljontals människor i Irak och Syrien som gisslan, och som för länge sedan borde ha tvingats bort från de områden som fungerar som fristad och ekonomisk bas för terroristerna.
Men Hollandes krigsförklaring kan också uppfattas som riktad mot republikens egna medborgare och Paris´ och Bryssels länge negligerade förstäder. Det var ju därifrån självmordsbombarna kom, så långt de nu är identifierade. Hur tas detta upp av miljontals andra franska medborgare med invandrarbakgrund, och stoppar man rekryteringen till IS från Frankrike och andra europeiska länder med krigiskt tal och repressiva metoder?
Finns det inte risk för att effekten blir den rakt motsätta, det vill säga att franska ungdomar känner sig tvingade att ta ställning för IS? Precis som terroristorganisationen vill med sitt tal om att den som inte är för IS är emot IS. För övrigt samma val som Bush ställde världen inför 2011: Antingen är ni för oss, eller emot oss (dvs USA). Den konfrontationslinjen ledde till två ödesdigra krig som ligger bakom många av dagens problem i Mellanöstern.
Det räcker att terroristjakten för tankarna till krig, och skrämmer upp människor som inte har ett dugg med terrorismen att göra. Frankrike kan inte trolla bort sin muslimska befolkning. Den finns där och måste känna sig trygg och önskad och få samma ekonomiska chanser som andra medborgare, om den civila freden ska kunna återställas i landet. Detsamma gäller för resten av Europa.
En vapenvila i Syrien, som USA, Frankrike, Turkiet, Ryssland, Iran och Saudiarabien ställer sig bakom, kan tvinga fram en gemensam militär insats mot IS, som naturligtvis inte vill ha fred. Men IS kommer säkert att leva vidare och även vara i stånd att organisera terrordåd, särskilt i Mellanöstern. Tills organisationen konkurreras ut av någon annan våldsbejakande sekt.
Frankrike, Sverige och andra europeiska länder måste därför fortsätta att nysta upp de nätverk som redan är verksamma i Europa, stoppa rekryteringen till IS och andra terroristorganisationer, att ta hand om och om möjligt återanpassa hemvändare, och att göra något åt det utanförskap som många invandrare hamnat i. Men det bör ske med normala polisära metoder, inte med undantagstillstånd och krigslagar.
Samtidigt får vi komma ihåg att huvuddelen av terrorismen drabbar muslimer, inte kristna européer. Inget europeiskt land kvalar ens in på terroristernas tio i topp-lista. I toppen finns bland andra Irak, Afghanistan och Syrien. Det är dessa länder som levererar huvuddelen av de flyktingar som söker sig till Europa. Det är skamligt att vissa regeringar i Europa – t ex Polens och Ungerns – misstänkliggör offer för terrorn för att slippa ta emot flyktingar.
EU bör överväga sanktioner mot länder som bryter både mot EU-solidariteten och EU:s stadga för mänskliga rättigheter. Samtidigt måste EU vidta snabba och resoluta åtgärder för att samordna flyktingmottagandet. Det nuvarande kaoset undergräver förtroendet för det europeiska samarbetet och stärker de främlingsfientliga krafterna i Europa. Det spelar terroristerna i händerna.