När jag sitter på mitt kontor och försöker plita ihop denna lördagskrönika så ser jag ut genom mitt kontorsfönster mot en klarblå himmel och strålande sol. Efter en bedrövlig start på sommaren med en midsommarhelg som bjöd allt annat att önska vädermässigt är nu högsommarvärmen här igen. Visst är det underbart!
Sommar, sol, att ligga och sola på en solvarm strand och att få ta ett dopp i sjö är väl otroligt härligt. Vår allemansrätt gör det också möjligt att få gå ner till en sjö eller till en havsstrand och kunna få ta ett dopp utan att behöva betala för det. Att detta är huvudregeln är något unikt för Sverige. På andra håll är det gratisstränderna som är undantag och betalstränder som är det normala. Men trots att denna rätt vunnit hävd genom århundradena så är det inget som säger att den kommer bestå i all evighet Vi måste aktivt värna om den. Det visar utvecklingen.
Ni har väl läst om Martin Schibbyes mamma som polisanmäldes av ägaren till Pinnarps camping bara för att hon ifrågasatte hans rätt att helt plötsligt ta betalt för att bada på en strand där det badats fritt sedan Adam gick i kolt. I en ledarkrönika i Aftonbladet som jag läste om denna händelse stod att läsa något mycket oroande, nämligen:
”Händelsen i Pinnarp är inte unik. ¬Flera badplatser i Sverige har börjat ta betalt, ofta i form av obligatoriska parkeringsavgifter eller campinghyra.
Utomlands är vi vana vid att behöva betala för att ta ett dopp. Men inte i Sverige. Här har vi har den unika allemansrätten. Den innebär att människor får röra sig fritt även på privat mark, men vi är skyldiga att visa hänsyn till natur och djurliv.
Vad vi nu ser är en förskjutning i synen på allemansrätten. Markägare lobbar för att kunna ta ut ersättning för skidspår, bärplockning och ridning. Alliansregeringen har varit lyhörd för de kommersiella intressena och tillsatt en expertgrupp som ska utreda frågan. Det är en utveckling åt fel håll. Plånboken ska inte avgöra hur vi får ta del av svensk natur.”
Det finns därför all anledning att ta upp kampen för vår kära allemansrätt. Annars är risken stor att man ger efter för de kommersiella intressenas vilja att kunna göra sig en hacka på vår vilja att vistas i naturen.
Visst är det väl fantastiskt när tempot går ner i vårt annars så hektiska samhälle. Människor ser lugna och harmoniska u t när man möter dem på stan. Även på många arbetsplatser infinner sig någon form av lugn och avstressad atmosfär, även om arbetsuppgifterna är desamma som tidigare. Men lunken blir en annan. Så är det i alla fall på vår arbetsplats.
Men denna lugnare samhällslunk har en baksida också. I alla fall för oss som jobbar på en tidning. Fenomet ”nyhetstorka” slår nämligen till med full kraft. För mig som ska rapportera om, och kommentera, det politiska livet så blir stoffet klart mer begränsat efter Almedalsveckan. Då är det som om luften går ur politikerna. I år är det ju tack och lov valår. Det innebär att politikerna vaknar upp ur sommardvalan betydligt tidigare än vanligt. För valrörelser innebär högtryck på min front. Och det är härligt.
Jag kommer att dela upp min sommarledighet i kortare snuttar detta år. Detta innebär att jag kommer att arbeta under Noliaveckan i början av augusti. Då kommer jag omväxlande att befinna mig i PT:s monter och i Socialdemokraternas monter. Då hoppas jag att jag får chansen att möta er i ett politiskt samtal.
Varma sommarhälsningar!
Bubbe