Videon är inte längre tillgänglig
Under det senaste året har det talats mycket om den arabiska våren, den våg av kamp för frihet och mänskliga rättigheter som svepte fram över delar av den arabiska världen och som fick diktator efter diktator att falla.
Men i vissa av de länder där protester växte fram råder bister vinterkyla ännu. I Syrien har diktatorn Bashar al-Assad mött frihetskampen med brutalt våld.
Men de syrianska frihetskämparna har hittills inte låtit sig knäckas. Risken är därför uppenbar att president Bashar al-Assad kommer att trappa upp våldet mot den egna befolkningen för att hålla kvar kontrollen över landet.
Världssamfundet måste agera med kraft för att förhindra detta.
Tyvärr står världssamfundet lamslaget inför situationen i Syrien. Det står klart efter lördagskvällens fiasko i FN:s säkerhetsråd där Ryssland och Kina med sitt veto blockerade en resolution riktad mot Syrien, trots att den vattnats ur på det mesta av sitt innehåll för att försöka nå enighet i rådet. I det resolutionsförslag som säkerhetsrådet tagit fram efter ett initiativ från Arabförbundet, och som stoppades av Ryssland och Kina, krävdes att Syriens president Bashar al-Assad skulle lämna över makten till landets vicepresident som ett led för att bana väg för en demokratisering av styret i Syrien.
Det är skrämmande att världssamfundet inte kan samlas kring ett stöd för det syrianska folkets rätt till mänskliga rättigheter och demokrati. Det är inget annat än ett svek gentemot det syrianska folket. Det är skrämmande att ett land som Ryssland låter sina egna affärsmässiga och militära intressen låta gå före det ansvar man har som en av de ledande nationerna inom FN.
Rysslands har nämligen starka ekonomiska relationer med Syrien. Så sent som i januari blev det känt att de två länderna beslutat genomföra en stor affär där Syrien kommer att köpa ryska militärflygplan till ett värde av 3,7 miljarder kronor. Men det stannar inte därvid. Relationerna mellan Ryssland och Syrien är djupare än så då landet har en militärbas i Syrien som ger tillgång till Medelhavet.
Det kinesiska och ryska vetot mot det resolutionsförslag som tagits handlar också om synen på FN:s roll inom världssamfundet. Man motsätter sig nämligen att FN ska blanda sig i länders inre angelägenheter.
Detta är inte konstigt. Det är ett sätt för dessa länder att undvika att FN skulle kunna komma att med synpunkter på de inre konflikter man själva brottas med i områden som Tjetjenien och Tibet.
Att Ryssland och Kina på detta sätt gör att FN till en tandlös tiger är ett problem för världssamfundet. Det väcker en rad frågor kring hur FN som organisation fungerar. Det är kanske så att det skulle behöva blåsa en arabisk vår över världssamfundet.
Det är skrämmande att de FN-medlemmar som saknar veto i säkerhetsrådet stillatigande accepterar den ordning som etablerades under det kalla kriget med sitt behöv av maktbalans mellan öst och väst. Nu behöver världen en annan och mer kraftfull världsorganisation som förmår hantera de konflikter som finns runtom i vår värld.
Just nu är det bara att gilla läget vad gäller FN:s möjligheter att agera. Världens övriga stater måste därför sätta press på Ryssland och Kina för att förmå dem att ta sitt ansvar så att världssamfundet kan utöva verkliga påtryckningar mot den syrianska diktaturen. Allt annat är ett sanslöst svek mot Syriens folk.