Varför misstror svenskar Sverige?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Vi skryder ente", konstaterar de lugnt, "vi säger bara som det är".
Socialdemokratiska partikongressen påminde mig om detta skånska uttryck. Den som har en god sak att berätta ska naturligtvis göra det, inte för att skryta utan för att bidra till en balanserad helhetsbild. Göran Persson påminde om det i sitt öppningstal.
"Sällan har vi åstadkommit så mycket. Sällan har vi varit så dåliga på att beskriva vad vi gjort".
Han var inte ensam om att peka på gapet mellan uppfattning och verklighet i bilden av Sverige. På ett av partikongressens seminarier analyserade TCO varför vi svenskar har en tendens att vara så kritiska i förhållande till vad vi åstadkommit. TCO har med opinionsmätningar kollat vad svenskar tror om förhållanden i Sverige och jämfört med hur det ser ut i verkligheten.
"På område efter område finns ett glapp mellan upplevd och faktisk verklighet", berättade TCO-ekonomen Daniel Lind.
Svenskar tror att produktivitet och konkurrenskraft är sämre i Sverige än i omvärlden, fast sanningen är den motsatta. Svenskar tror att marknaderna är mer reglerade i Sverige och att det är svårare att starta företag i Sverige än i andra länder, fast det är tvärtom.
Spelar det här glappet då någon roll?
Ja, vem vill starta företag när det upplevs vara så svårt? Vem vill vara verksam på genomreglerade marknader? Hur går det med framtidstron om den allmänna uppfattningen är att Sverige halkar efter?
I förlängningen påverkas förstås tillväxt och sysselsättning. I själva verket är det ju så att den svenska - egentligen den nordiska - modellen är så framgångsrik att den väcker växande uppmärksamhet i omvärlden.
Arbetsmarknadsminister Hans Karlsson berättade på ett annat seminarium att han de senaste åren fått rader av frågor från sina EU-kollegor sedan de upptäckt hur bra Sverige ligger till på en rad viktiga områden.
"Hur gör ni egentligen i Sverige?" (Karlssons eget svar i miniversion: Det är starka fackföreningar som är hemligheten).
I internationellt ansedda tidningar och tidskrifter betraktas den svenska modellen som ett föredöme medan vi svenskar själva tror att vi halkar efter.
Den viktigaste förklaringen till vårt dåliga självförtroende ligger antagligen i 1990-talskrisen. Galopperande arbetslöshet, skenande budgetunderskott och drastiska nedskärningar i den offentliga sektorn knäckte stoltheten över den svenska modellen.
Den svaga utvecklingen av sysselsättningen på senare år och det stora antalet svenskar utanför arbetsmarknaden bidrar också till det svaga självförtroendet.
Men trots de stora problemen på detta område verkar den svenska modellen i stort ändå fungera. Framgångarna på de andra områdena tyder på det.
Vi borde våga erkänna att svensk ekonomi i viktiga avseenden är i bra skick, till och med bättre än de flesta andra länders i Europa och släppa fram lite mer framtidstro. Då blir fler satsningar av och då skapas i slutänden också fler jobb.