I den styrgrupp som undertecknat rapporten ingår såväl LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin som TCO-ordföranden Sture Nordh och Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster.
Även Svenskt Näringslivs representant skriver alltså under det goda betyget för det svenska näringsklimatet. Det är intressant, för sådana tongångar hörs annars sällan från vd:n Urban Bäckström. Hans budskap är nästan alltid det motsatta - att näringsklimatet är dåligt i Sverige.
Rapporten utmynnar i nio förslag för att stärka näringslivets konkurrenskraft i framtiden. Med så många olika intressen representerade är förstås risken stor att slutprodukten blir urvattnad. Några riktigt skarpa förslag finns heller inte i rapporten, men en del intressanta tankar.
Livslångt lärande, modern långsiktig energiförsörjning och större insatser för forskning och utveckling är tunga och viktiga krav.
Att vissa ämnen är känsliga märks när rapporten kommer in på frågan om rörligheten på arbetsmarknaden.
"Parterna bör enas om lösningar i Sverige där ökad flexibilitet på arbetsmarknaden införs, samtidigt som den individuella tryggheten ökas", står det i en kompromissdoftande formulering.
Går det att hitta en sådan tulipanaros?
Ja, kanske. Om ökad flexibilitet kan kombineras med kompetensutveckling och trygghet i förändringen. Hittills har dock alla försök stupat på att parterna envist hängt fast vid sina egna snäva perspektiv, med svag vilja att gå motparten till mötes.
Mer kritisk kan man ställa sig till rapporten när den kommer in på väl inkörda borgerliga hjulspår om skatter och personalintensiva tjänster. Jämförelser görs med sysselsättningen i andra länder. Men varför ska Sverige ha lika många lågbetalda och lågproduktiva passa upp-jobb inom handel och restauranger som i USA?
Vi borde istället ställa frågan: Vilka personalintensiva tjänster är det som behövs mest? Då finner man att det framför allt handlar om jobb inom vård och omsorg.
Med tiden blir det rätt tröttsamt med alla analyser som mynnar ut i precis samma sorts slutsatser som "Framtidens näringsliv": Att det kommer att gå dåligt för Sverige i framtiden om vi inte kopierar andras modeller.
Med tanke på hur bra det går för svensk ekonomi borde den motsatta slutsatsen vara mer naturlig.
Den svenska modellen, med hög välfärd och relativt höga skatter, har under tio års tid levererat bättre ekonomisk tillväxt än på de flesta andra håll i omvärlden.
Vad är det som gör vår välfärdsmodell så framgångsrik? Och hur ska den utvecklas och förbättras i en tid av ökad globalisering?
Det är frågor som vi med gott självförtroende borde försöka hitta svaren på.