Vårdkase tänd för politiskt samråd
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
övning med Nato-styrkor, Baltops 2006, på svenskt territorium.
Jag insåg att jag egentligen tänt en vårdkase för att samla allmogen för samråd om hur vi skola förhålla oss till de utländska soldaterna.
Vi kan nämligen säga att nu är Sverige med i Nato. Eller åtminstone är vi associerade på ett sätt som fordom var otänkbart. Vi är en hang-around till det stora Imperiets
militära organisation.
Svenska soldater samövar med en Nato-ledd styrka. Svenska knektar finns i Afghanistan. Och i svenska militära förråd lär det ska finnas ökenuniformer. Sverige leder dessutom en EU-styrka som ska kunna rycka in ute i världen.
Om detta kan vi säga tre saker. För det första är det en stor förändring av den svenska utrikespolitiken. Kanske kan vi alltjämt hävda att vi är alliansfria och att neutralitetspolitiken upprätthålls som den svenska traditionen föreskriver.
Men det är ett radikalt annorlunda sätt att försvara Sverige om vi samtidigt kraftigt nedrustar vår inhemska krigsmakt, avskaffar den demokratiska förankring av hären som lumpen innebar och dessutom skickar svenska soldater runt globen för att delta i vad en del hävdar är ett korståg.
För det andra är det kanske helt i sin ordning att Sverige är med och bygger en internationell militär styrka, som
ytterst har demokratisk förankring och som kan vara med och skapa fred.
Vi har ju sedan gammalt haft svenskar ute i fält under FN:s regi. Det som nu sker kan ses som en fortsatt förändring i den riktningen. Vi kan också hävda att vi nu får ett slags nordiskt försvarsförbund, vilket är bra på många sätt. Exempelvis kan vi få
exportera JAS till grannländerna, och samtidigt kan vi vara med och dela på kostnaderna för att hålla vår region i fred.
Men vi kan inte hävda att exempelvis det faktiska avskaffandet av värnplikten är en konsekvent förändring av den svenska ordningen.
För det tredje kan vi konstatera att förändringen av Sveriges utrikes- och försvarspolitik inte verkar vara en angelägenhet för politisk diskussion. Jag finner det mycket märkligt.
Det som stort sker, sker i tysthet. Jag säger alltså inte att jag är emot att Sverige skrider över kartan tillsammans med Imperiets styrkor. Utan jag säger att vi i så fall bör diskutera detta i demokratisk ordning. Innan vi gör något förhastat.
Och jag antyder också att om vi ska ha svenska soldater på utländsk mark måste det balanseras med en starkt förankrad svensk värnpliktsarme.
Därför har jag eldat min vårdkase. Och tittat i skogsbrynet om där står en Torgny lagman eller Engelbrekt och viftar med hötjugan. Uppriktigt sagt vet jag inte vad jag i så fall skulle göra. Men i vart fall är detta med Sveriges utrikespolitiska kopplingar något som måste diskuteras lite mer.