Det är inte bara socialdemokratin som befinner sig i en tid av omprövning och ledarbyten. Även Miljöpartiet är inne i en process som på sikt kan förändra Miljöpartiets politik. Om ett par veckor samlas partiet till kongress i Karlstad. Där ska nya språkrör väljas efter radarparet Wetterstrand och Eriksson. Vad som blir den politiska effekten av nya språkrör vid rodret för Miljöpartiet är för tidigt att sia om, speciellt då det står öppet om vem som kommer att väljas till nytt kvinnligt språkrör. På den manliga sidan verkar Gustav Fridolin vara tämligen given som språkrör.
Oavsett vilka personer som blir nya språkrör för Miljöpartiet finns det en poäng för socialdemokratin att fortsätta att upprätthålla goda relationer till MP. I många avgörande frågor står partierna fortsatt nära varandra, även om Miljöpartiet genom vårmotionen återgår till tidigare positioner i en rad frågor och därmed närmar sig det borgerliga blocket jämfört med partiets position inför höstens val. Det är därför viktigt att vårda de rödgröna relationerna mellan de båda partierna.
Det är i spänningsfältet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet som mycket av svensk politik kommer att avgöras. Det finns därför skäl för socialdemokratin att föra framåtsyftande diskussioner med företrädare för Miljöpartiet på såväl lokal, regional som nationell nivå även framledes.
Det finns stora vinster att göra i ett väl fungerande rödgrönt samarbete då de båda partierna kompletterar varandra på ett bra sätt. Ett fortsatt samarbete borde vara fruktsamt för båda parter.
Om de goda relationer som Mona Sahlin varit med om att bygga upp mellan de båda partierna inte vårdas och utvecklas finns det risk att socialdemokratins möjligheter att påverka samhällsutvecklingen kommer att minska för avsevärd tid framåt. Mardrömsscenariot vore om Miljöpartiet skulle välja att positionera sig ytterligare längre högerut i en rad frågor. Det var detta som Mona Sahlin och den tidigare partiledningen ville motverka genom ett nära samarbete med MP.
Alternativet till ett fortsatt närmande mot Miljöpartiet finns egentligen inte då Vänsterpartiet nu alltmer väljer att profilera sig på den politiska skalans vänstra ytterkant. Det ansvarstagande och av realism präglade Vänsterparti som trädde fram inom ramen för det rödgröna samarbetet inför valet är nu ett minne blott. Vänsterpartiet har med full kraft rusat vänsterut och har återgått till att kasta ur sig ofinansierade utgifter, ta avstånd från utgiftstak, förespråkar höjt inflationsmål och skattesänkningar som genomförts ska stegvis återtas. Ett sådant parti är det inte möjligt för socialdemokratin att samarbeta med.
Miljöpartiet är till sin själ ett tydligt mitten-vänsterparti. Under Maria Wetterstrand och Peter Erikssons ledning har partiet mognat till en politisk kraft som det är möjligt att samarbeta med. Ett parti som trots sin ungdom är så pass stabilt att det går att lita på i ett samarbete. Miljöpartiet hör därför hemma i ett rödgrönt samarbete och det måste vara en uppgift för Håkan Juholt, Tommy Waidelich och Carin Jämtin att upprätthålla så goda och nära relationer till Miljöpartiet att det är möjligt att bilda en rödgrön regering efter nästa val.