I PRO Pensionären nr 7/2013 kan man läsa om en redovisning som Pensionsmyndigheten tagit fram som en del av underlaget till en större rapport om grundskyddet i pensionssystemet. Underlaget för redovisningen är 800 000 pensionärer födda 1938 eller senare, som har fyllt 66 år, tar ut hel allmän pension och har bott i Sverige i minst trettio år. En av de saker som slås fast i redovisningen från Pensionsmyndigheten är att många pensionärer har inkomster som ligger under EU:s fattigdomsgräns.
Enligt Pensionsmyndighetens statistik lever så många som trettiofem procent av landets pensionärer på inkomster som ligger på en nivå lägre än sextio procent av medianinkomststandarden för Sverige som helhet. Detta relativa fattigdomsbegrepp är omtvistat och ifrågasätts framförallt av debattörer på högerflanken inom svensk politik. Kritikerna anser det vara felaktigt att tala om fattigdom om man inte med fattigdom avser FN:s definition av absolut fattigdom, det vill säga en inkomst som motsvarar två dollar per dag. Det relativa fattigdomsbegrepp som EU tillämpar har ändå ett berättigande efter som det sätter fattigdomsbegreppet i relation till den levnadsstandard som genomsnittsmedborgaren i ett land har. Att endast tala om fattigdom när en människa riskerar att svälta ihjäl och inte har råd med tak över huvudet är inte relevant i ett land som Sverige.
Oavsett vad man tycker om EU:s fattigdomsbegrepp går det inte att komma bort från att det är problematiskt att så många som var tredje pensionär har en inkomst som är så låg att den understiger den relativa fattigdomsgränsen, vilket för Sverige idag motsvarar en inkomst på 10 800 kr per månad. Än mer skrämmande blir det när man går djupare in i siffrorna och ser att kvinnor är klart överrepresenterade i den grupp som lever i relativ fattigdom. Fyrtiofem procent av kvinnorna lever under denna gräns, medan det bland männen är tjugo procent. Det är också värt att konstatera att det bland de ogifta pensionärerna är hela sextio procent som lever i relativ fattigdom medan det bland de gifta endast är tjugo procent. Ovanpå detta kommer att levnadsomkostnaderna ofta ligger en bra bit högre för ensamstående än för gifta som kan dela på en rad fasta kostnader som den ensamstående får bära själv.
Att grundskyddet i det svenska pensionssystemet är satt under lupp är mycket bra. Det går inte på något sätt att försvara att så stor andel av de svenska pensionärerna ska ha en pension som placerar dem under fattigdomsgränsen såsom den definieras av EU. Som land så kan vi bättre än så – om vi bara vill. Det handlar enbart om vilka prioriteringar vi gör. Vilka prioriteringar vi gör är i sin tur en politisk fråga. Därför är det bra att pensionerna nu kommer upp på den politiska dagordningen.