LEDARE: Var finns framtiden i landstingspolitiken?

Skulle valresultatet bli detsamma i landstingsvalet 2010 som 2005, med samma fördelning av mandaten mellan valkretsarna, så skulle sju S-ledamöter av trettioen vara trettiofem år eller yngre. Det ligger nära de tjugofem procent som är den långsiktiga målsättning för Socialdemokraterna som kongressen fastställde. Men tittar man närmare på detta ser man att tre stycken är 35 år, en är 34 år och en 32 år gammal. Man kan säga att valberedningens förslag räddas av gonggongen. Ingen av de föreslagna på valbar plats är under trettio år.

Den svaga ungdomsrepresentationen är naturligtvis ett allvarligt problem på lång sikt. Hur ska morgondagens regionala politiker kunna skaffa sig erfarenhet om de inte får chansen? Man kunde ju tro att detta beror på att det inte finns ungdomar som intresserar sig för landstingspolitiken och de regionala frågorna, men så är inte fallet.
Man behöver bara titta på förslaget till listor för att se att valberedningen kunde ha åstadkommit ett bättre resultat. I Östra Norrbotten hamnar Kristina Yacoub, 25 år gammal, precis utanför valbar plats. På Malmfältslistans nionde plats hittar man Agneta Björnström, 29 år gammal. En lista där den kandidat på valbar plats med lägst ålder är femtioett. I Pite älvdals valkrets har man ratat Frida Heikki, tjugoett år gammal, och placerat henne på fjortonde plats. På Boden-Jokkmokkslistan hittar man på sjätte plats, det vill säga strax utanför valbar plats, Catarina Siljelöf, nitton år gammal. Alla är de unga tjejer som säkert hade kunnat bidra med värdefulla perspektiv i politiken.
Detta handlar om att släppa in ungdomen i de politiska finrummen. Frågan är ju om viljan finns? Frågan är ju också om de redan etablerade, i högre åldrar, är beredda att kliva åt sidan och släppa fram morgondagens politiska ledare, eller om man anser att den viktigaste erfarenhet en politiker kan ha är erfarenheten av att åldras. Eller som det så fint heter har skaffat sig livserfarenhet.

I övrigt rör ju den största uppmärksamheten petningen av Kenneth Nilsson, Jörgen Lövgren och Marlene Haara. Det talas om att de straffas för att de gått sin egen väg. Andra menar att de straffat ut sig själva. Frågan om de straffas eller om de straffat ut sig själva kan väl vara akademisk. Det viktiga är att valberedningen har till uppdrag att föreslå en sammansättning på kandidater som man tror kan föra det socialdemokratiska partiets talan i landstingspolitiken och fungera som en grupp. Med ledning av detta kunde valberedningen inte komma till någon annan slutsats än de gjort. Motsättningarna inom den socialdemokratiska gruppen under innevarande perioden har självklart hämmat gruppens arbete. Energin har gått åt till fel saker. Energi som skulle ha behövts i det vardagliga landstingspolitiska arbetet. Så får det helt enkelt inte fortsätta.
Det sammantagna omdömet blir godkänt. Men det är en bit kvar till Väl Godkänt. Det kan distriktskongressen utan större problem uppnå genom att lyfta upp någon fler kandidat som är under trettio år gammal till valbar plats.

Ledare: Var finns framtiden i landstingspolitiken?

I samband med partikongressen i höstas så reste SSU krav på att var fjärde politiker på de socialdemokratiska listorna skulle vara 35 år eller yngre. Detta för att nå en högre representativitet och för att visa ungdomar att det finns utrymme för samhällsungdomar i vårt samhällsbygge.