Nu har vi det, svart på vitt: vikt är en faktor när folk sållas bort på arbetsmarknaden. När till och med kroppsform är ett kriterium för vem som platsar i vårt samhälle dröjer det kanske inte länge förrän längd eller näsform också blir utskiljande faktorer. Detta säger jag bara delvis på skämt. Vad är det som pågår med vår människosyn?
Rapporten "Vad är rätt profil för att få ett jobb?" från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utbildning fann ett antal faktorer som gjorde att människor diskriminerades i ett anställningsförfarande. Att äldre, muslimer, judar och icke-européer väljs bort är välkänt men inte mindre upprörande. Därför har vi en lag som ska motverka diskriminering på exempelvis arbetsmarknaden: Diskrimineringslagen. Ytterligare andra som, enligt den nya rapporten, utsätts för diskriminering är feta personer, personer som har två barn eller fler samt personer som har en historik av sjukfrånvaro. För dessa finns inget diskrimineringsskydd - ännu.
Diskrimineringslagen kan säkert utvidgas till att omfatta fler grunder - men till slut blir det absurt att så många grupper behöver ett diskrimineringsskydd. Att så många kan räknas bort av olika skäl när själva samhällsfundamentet bygger på idén om att alla har lika värde tyder på ett gigantiskt glapp mellan ideal och verklighet.
Jag kan inte se detta som något annat än ett uttryck för ett mycket hårt, ojämlikt samhälle. Det ligger nära till hands att se det med filosofen Harald Ofstads ögon.
I sin bok "Vårt förakt för svaghet" drar han paralleller mellan nazismens och kapitalismens människosyn och ideologi, där styrka beundras och svaghet föraktas. Boken kom ut för första gången på 1970-talet men är kanske mer aktuell än någonsin. Det är inte svårt att som läsare se mekanismer och strukturer som starkt påminner om vår tid, om vardagsrasism, diskriminering och vår besatthet av normalitet; av att uppfylla normer och förväntningar om hur vi bör vara, se ut och bete oss.
Vår strävan att vara innanför. Vårt behov av att ha en fiende att hacka ned på.
Övervikt, eller fetma, har kommit att ses som ett av de stora folkhälsoproblemen. Men inte nog med det, feta personer utsätts dessutom för diskriminering och social stämpling. Kroppsformen laddas med en mängd negativa värden; dålig moral och karaktär, fulhet, sjuklighet, utom kontroll, dumhet. Tjocka personer klassas ned för att de inte låter sig inte konformeras till smalhetsnormen.
Den smala personens kropp laddas med sådant vi anses vara bra: god moral, kontroll, god hälsa, snygghet. Oavsett kroppsstorlek handlar idealet i grunden om sträng biopolitisk disciplinering. Inte så att regeringen, eller staten, ger direkta påbud om smalhet, men genom en mängd politiska åtgärder och ideologiförskjutningar mot liberal individualism lär vi oss vilken kroppsform som är att föredra. Dessutom inpräntas det individuella ansvaret - det är du som kan lyckas eller inte lyckas att uppfylla normen om smalhet. Klarar du det inte så betraktas du som svag och riskerar att föraktas och diskrimineras.
Som andemeningen är i Bengt Westerbergs utredning om vardagsrasismen, Främlingsfienden finns inom oss: Det stora hotet är de många människornas attityder. Dessa samspelar med den förda politiken inom såväl ekonomi, integration som socialpolitik. Det kan gå jävligt fel.