Att som ung drömma om och planera för sitt vuxna liv är en naturlig del i processen att bli vuxen. Alla bär vi på en bild av hur vi vill att våra liv ska gestalta sig, och lyckan i att som ung vuxen få känna att man kan försörja sig själv och kunna ta ansvar för sitt liv är stor. Tyvärr går dagens ungdomar en verklighet som inte är lika oförbrukat fri som den varit för många ungdomsgenerationer före dem. Ungdomars framtidsutsikter är inte så ljusa som de borde vara. Detta borde ha varit en av de frågor som diskuterats under gårdagens partiledardebatt.
Den enda gång som någon snuddade vid dessa ungdomars verklighet r när man diskuterar sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar och ökad flexibilitet vad gäller anställningsvillkor. Och i det senare finns en av nycklarna till den otrygghet som många ungdomar idag upplever som ett påtagligt problem i sin vardag. En otrygghet som gör att dagens ungdomar inte är fria att forma sin framtid på det sätt som de skulle vilja.
I takt med att ungdomsarbetslösheten biter sig allt hårdare fast i vårt svenska samhälle talas det från arbetsgivarhåll om behov av en allt större flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden för att kunna möta upp- och nedgångar i arbetskraftsbehov. Men dagens ungdomar ser redan idag baksidan av denna flexibilitet. Företagen har stora möjligheter att välja och vraka när de ska anställa personal. De tillfälliga anställningarna blir allt vanligare. För många av dagens ungdomar börjar dagen med en orolig väntan vid telefonen för att få veta om man är behövd i just dag så att man får jobba, eller om det är en dag då man inte har en plats på den svenska arbetsmarknaden. Och ringer telefonen är det bara att tacka ja till de villkor som erbjuds, för vem vet när telefonen ringer nästa gång om man tackar nej.
För många av dessa ungdomar är en något längre tillfällig anställning en vinstlott. Önskedrömmen en tillsvidareanställning eftersom en sådan anställning låser upp otroligt många dagar. Ska du få tag på en bostad kräver många fastighetsägare en tillsvidareanställning för att du ska få ett kontrakt, ska du köpa en bostad så måste du ha en tillsvidareanställning för att kunna låna pengar i bank. Detta är bara två exempel på hur otryggheten kryper in på skinnet när du inte får ett jobb.
I gårdagens partiledardebatt borde alla de tiotusentals ungdomar som fastnat i osäkra och ofta lågavlönade anställningar ha haft en given plats. Det är nämligen ett problem som biter sig fast allt hårdare. Det är nämligen inte som förr att vikariat och tillfälliga anställningar var vägen in till ett fast jobb. Idag blir många kvar i de tillfälliga anställningsformerna längre upp i åldrarna, trots att flexibilitetet inte är tillräckligt stor om man ska tro arbetsgivarorganisationer som Almega och borgerliga politiker från Centerpartiet och Folkpartiet. I deras värld är svaret uppluckrat anställningsskydd för ungdomar under tjugofem år och sänkta ungdomslöner, med allt större otrygghet som följd.
Är det inte dags att på allvar diskutera hur dagens ungdomar ska kunna hitta en stabilitet i sitt vuxenliv, och hur vi ska kunna stärka deras möjligheter att kunna uppfylla sina livsdrömmar? Annars riskerar vi att en hel ungdomsgeneration fastnar i en ofrihet och en otrygghet som inte är värdigt det svenska samhället.