När försvarsminister Sten Tolgfors (M) avgick i torsdags hoppades nog mången moderat partistrateg att detta skulle innebära att den storm som rått kring den så kallade Saudiaffären och en svensk inblandning i uppbyggnaden av en vapenfabrik i Saudiarabien skulle mojna. Tack och lov verkar inte intresset för förhållandena kring denna svensk-saudiska relation avmattas, för i första hand handlar inte upprördheten kring Saudiaffären om vad försvarsministern vetat och gjort utan om frågan om Sverige som nation ska exportera vapen till totalitära stater.
Förvisso är det så att Sten Tolgfors avgång var både nödvändig och väntad med tanke på alla motstridiga uppgifter som ministern lämnat och alla underliga turer i denna historia. Men det handlar mer om förtroendet för honom i egenskap av minister har förbrukats allt mer ju längre denna affär har pågått. I slutet blev Sten Tolgfors en sådan belastning för regeringen och för Fredrik Reinfeldt att något annat än en sorti framstod som uteslutet.
Nu måste granskningen av Saudiaffären gå vidare så att svenska folket får svar på sina frågor. Vad visste statsministern om upplägget i Saudiaffären? Vad visste den övriga regeringen? Hur involverad var den förra socialdemokratiska regeringen och dess försvarsminister? Vad beslutades egentligen vid det regeringssammanträde som hölls den 20 november år 2008? Men detta är bara en del av den process som nu måste gå vidare.
Än viktigare är att få igång en bred diskussion kring själva kärnfrågan som aktualiserats i och med Saudiaffären. Ska Sverige exportera vapen? Och om vi ska ha en svensk vapenexport, till vilka länder ska vi då exportera vapen och vilka kriterier ska ligga till grund för att vi ska neka vapenexport till ett land?
Ska vi, som nu verkar vara fallet, exportera vapen till en diktatur som inte verkar ha några dubier att använda vapen mot sin egen befolkning och mot de folkliga uppror som funnits i grannländerna?
Frågan om svensk vapenexport är ingen enkel fråga. Den inbringar nämligen fjorton miljarder kronor årligen till landet och bidrar till en mängd arbetstillfällen inom den svenska industrin. Det är således ingen marginalverksamhet som man kan sopa undan hursomhelst. Men ska vi ha en svensk vapenexport ska vi också vara på det klara med att dessa vapen kommer att komma till användning. Den avvägning vi måste göra är om det är värt fjorton miljarder kronor att leva med denna vetskap eller om vi ska följa vårt samvete och tacka nej till stora delar av intäkterna från vår vapenexport? I den debatten måste fler röster höras.