VÀnsterns dagdrömmar
Detta Àr en ledare. PiteÄ-Tidningens ledarsida Àr oberoende socialdemokratisk.
VÀnstern Àr pÄ krigsstigen. Argumentet Àr att med den amerikanska kraschen sÄ har den avreglerade kapitalismen visat sig inte fungera. Men vÀnstern har inte begripit vad som Àr poÀngen med marknadsekonomin.
Den ska inte vara krisfri eller ska fungera stabilt över tid. Det Àr ett missförstÄnd som vÀnstern lagt sig till med för att slippa argumentera.
TvÀrtom Àr sjÀlva poÀngen med marknaden just misslyckandet. Den som lyssnar pÄ marknadsekonomins apostlar fÄr klart för sig att deras starka argument för en ordning dÀr det rÄder fri konkurrens Àr att de gamla och etablerade företagen hela tiden ska kÀnna flÄset i nacken frÄn utmanare.
Att företag ska ramla. Att konkursen Àr en vÀlsignelse.
Den moderna marknadsekonomins skyddshelgon Àr Joseph Schumpeter, vars ideal för marknadsekonomin var att dess entreprenörer skulle stÄ för en "skapande förstörelse". Detta uttryck har blivit utgÄngspunkten för förstÄelsen av marknadsekonomins hela vÀsen. PoÀngen Àr inte stabiliteten utan dynamiken.
För trygghetsnarkomanen Àr förstÄs orden "skapande förstörelse" fasansfulla.
Konsekvensen av detta sÀtt att se marknadsekonomin Àr att staten ska se till att trösklarna in pÄ marknaderna Àr sÄ lÄga som möjligt. Ingen sektor ska gÄ fri frÄn hotet om att den som befinner sig pÄ höjden av sitt livs högtryck plötsligt kan kastas undan.
Staten ska tillhandahÄlla neutrala instrument för att kapitalisterna ska kunna konkurrera - en fast legal ordning, en trovÀrdig valuta, tydliga regler för patent och domstolar som löser tvister.
Och den som kastas ur sadeln tillför systemet nyttiga lÀrdomar om vad som inte fungerar. Den segrande pÄ marknaden fÄr sina produkter spridda - och en lÄng rad imitatörer kommer att försöka utnyttja de uppenbarade fördelarna. Vilket gör att segraren ganska snart kommer att ha nÄgra hungriga vargar efter sig.
Den vardagslunkande socialdemokratin har accepterat grundvillkoren för detta synsÀtt, men lagt till ett viktigt komplement. Medborgarna i ett marknadsekonomiskt samhÀlle mÄste ha en grundlÀggande privat trygghet. Om nyliberalen vill att den tryggheten ska lÀggas ut pÄ marknaden, sÀger grÄsossen att det Àr bÀttre med en allmÀn socialförsÀkring som sprider riskerna mellan medborgarna i ett land.
Det som dÄ hÀnder, sÀger sossarna, Àr att folk ocksÄ accepterar dynamiska förÀndringar, dÀrför att de vet att de har sin vÀlfÀrd hyggligt sÀkrad genom ett offentligt system. Den skapande förstörelsens konsekvenser ska isoleras till nÀringslivet och inte tillÄtas föröda enskilda mÀnniskors liv.
SjÀlvfallet tycker vÀnstern att det Àr en alltför smÄskuren ambition. De vill att vi ska tro pÄ att det finns ett genomfört alternativsamhÀlle utan turbulens, dÀr alla kan tryggt gÄ ivÀg till statens demokratiska fabriker utan oro för framtiden.
Och det fÄr de gÀrna tro. Bara de inte försöker tvinga in oss i en sÄdan ordning.