Vänsterns dagdrömmar
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vänstern är på krigsstigen. Argumentet är att med den amerikanska kraschen så har den avreglerade kapitalismen visat sig inte fungera. Men vänstern har inte begripit vad som är poängen med marknadsekonomin.
Den ska inte vara krisfri eller ska fungera stabilt över tid. Det är ett missförstånd som vänstern lagt sig till med för att slippa argumentera.
Tvärtom är själva poängen med marknaden just misslyckandet. Den som lyssnar på marknadsekonomins apostlar får klart för sig att deras starka argument för en ordning där det råder fri konkurrens är att de gamla och etablerade företagen hela tiden ska känna flåset i nacken från utmanare.
Att företag ska ramla. Att konkursen är en välsignelse.
Den moderna marknadsekonomins skyddshelgon är Joseph Schumpeter, vars ideal för marknadsekonomin var att dess entreprenörer skulle stå för en "skapande förstörelse". Detta uttryck har blivit utgångspunkten för förståelsen av marknadsekonomins hela väsen. Poängen är inte stabiliteten utan dynamiken.
För trygghetsnarkomanen är förstås orden "skapande förstörelse" fasansfulla.
Konsekvensen av detta sätt att se marknadsekonomin är att staten ska se till att trösklarna in på marknaderna är så låga som möjligt. Ingen sektor ska gå fri från hotet om att den som befinner sig på höjden av sitt livs högtryck plötsligt kan kastas undan.
Staten ska tillhandahålla neutrala instrument för att kapitalisterna ska kunna konkurrera - en fast legal ordning, en trovärdig valuta, tydliga regler för patent och domstolar som löser tvister.
Och den som kastas ur sadeln tillför systemet nyttiga lärdomar om vad som inte fungerar. Den segrande på marknaden får sina produkter spridda - och en lång rad imitatörer kommer att försöka utnyttja de uppenbarade fördelarna. Vilket gör att segraren ganska snart kommer att ha några hungriga vargar efter sig.
Den vardagslunkande socialdemokratin har accepterat grundvillkoren för detta synsätt, men lagt till ett viktigt komplement. Medborgarna i ett marknadsekonomiskt samhälle måste ha en grundläggande privat trygghet. Om nyliberalen vill att den tryggheten ska läggas ut på marknaden, säger gråsossen att det är bättre med en allmän socialförsäkring som sprider riskerna mellan medborgarna i ett land.
Det som då händer, säger sossarna, är att folk också accepterar dynamiska förändringar, därför att de vet att de har sin välfärd hyggligt säkrad genom ett offentligt system. Den skapande förstörelsens konsekvenser ska isoleras till näringslivet och inte tillåtas föröda enskilda människors liv.
Självfallet tycker vänstern att det är en alltför småskuren ambition. De vill att vi ska tro på att det finns ett genomfört alternativsamhälle utan turbulens, där alla kan tryggt gå iväg till statens demokratiska fabriker utan oro för framtiden.
Och det får de gärna tro. Bara de inte försöker tvinga in oss i en sådan ordning.