- Hej, vad heter du? Vill du vara min vän?
På vår resa till Turkiet tidigare i sommar så lyssnade jag till min sexårings ljuva stämma när hon "skaffade" sig nya vänner att leka med. Så framåt, självsäker och ärlig. Två frågor sen var det klart. Hon hade fått en ny vän. Fullkomligt överlycklig kom hon springandes.
- Mamma, mamma. Det här är min nya vän!
Detta får mig att fundera över vad vänskap innebär för mig. Vad det har betytt för mig i mitt liv. I förra veckan hade jag chansen att träffa en av mina absolut närmsta vänner igen. Tre timmar med surr, skratt och minnen. Tänka sig, vi bor i samma stad, i alla fall just nu, och ses alldeles för sällan. När vi ses är det ändå alltid som i går. Vi tar vid där vi avslutade vårt samtal sist vi sågs. Det är så enkelt. Okomplicerat. Precis som det ska vara.
Vi blev bästa vänner när vi var sådär sju-åtta år. Det var hon och jag. Oskiljaktiga. Best Friends 4-ever. Gjorde allt tillsammans. Skrattade och grät. Skrattade så mycket ATT vi grät. Bråkade och blev sams igen. Sådant som vänner gör, bästa vänner.
Sen gick åren, och vi blev äldre. Under några år var vi ifrån varandra, upplevde livet. På varsitt håll. I varsin kontinent. Långt borta från varandra, men ändå nära. Och så för fem år sedan så korsades våra vägar igen. Hemma. Här i Piteå. När livet var tufft, för oss bägge. Sedan dess ses vi några gånger per år. Och vi vet båda 2, att vi alltid finns där, oavsett vad som händer eller var i världen vi befinner oss.
Dagen efter träffade jag en annan vän - som jag nyligen funnit. En person jag delar mycket med. Tankar, känslor, upplevelser. En ny vän. Men är det helt självklart att hitta nya vänner i en ny eller "gammal" stad. Hur gör man? Vad är det som gör att vi inte bara kan vara lite mer som små barn är? Ställa frågan bara? Som vi gör på Facebook? Bara ett klick bort. Lägg till vän. När jag själv tittar bland mina vänner känner jag mig ganska trygg. Över 500 vänner. Och sen alla de som inte har Facebook. Ja, det finns faktiskt de som inte har det. 500 vänner.
Vi har vänner. Sen så har vi nära vänner och bekanta. Kategorierna är många. Mina vänner är alla de som finns där, no matter what. De som accepterar mig för den jag är med allt vad det innebär och som också kommer till mig när de behöver en vän som lyssnar.
“Vänner är änglar som lyfter dina fötter när dina egna vingar har glömt bort hur man flyger" (Rita Mae Brown)
Till er som saknar en vän. Eller vill ha en ny vän. Våga fråga! Om du inte vågar fråga, kan du heller inte få det svar du önskar dig!
Var rädd om de du älskar!