Valrörelsen är genomförd, och valresultatet klart. Jag är tacksam för alla de drygt 4000 personkryss som jag fått i landstingsvalet. Extra stolt är jag över att bli personvald från Pite älvdals valkrets.
Ändå är jag osäker på vad jag ska tycka om valresultatet. Det är som att suga på en karamell, som både är söt och sur. Jag är glad att Sverige får Stefan Löfven som statsminister och att vi socialdemokrater återigen styr landet. Samtidigt är jag deppad över valresultatet i det val som jag kandiderat till – landstingsvalet. Vi tappade stort i väljarförtroende och förlorade 6 mandat i landstingsfullmäktige. Varför, är frågan som snurrar runt i mitt huvud . Varför? Finns det något enkelt svar på min fråga, eller är svaren mer komplexa?
Löftena som kom från andra partier handlade om mängder av återställare, allt åt alla så att säga. Vi vet att landstingets budget är hårt ansträngd och nu blir det intressant att höra hur de hade tänkt finansiera alla sina löften.
Det som skaver mest hos mig, är den bild som norrbottningarna verkar ha av hälso- och sjukvården. Bilden är inte positiv och Norrbotten tycks vara ett kluvet län.
Valresultatet visar att människor som bor i inlandet är missnöjda, människor som bor i våra sjukhusorter är missnöjda och människorna som bor i Tornedalen är missnöjda. Som ni ser verkar nästan hela länet vara missnöjda med hälso- och sjukvården.
Har vi en sådan uselt hälso- och sjukvård i Norrbotten blir min fråga? Är missnöjet så stort med den behandling som ges, är det väntetiderna, är det kanske miljön på Hälsocentralerna eller sjukhusen som det är fel på, är det fel på öppettiderna eller var det så enkelt att ”Time for change” var ett starkt argument för väljarna?
Två kommuner sticker positivt ut, det är Älvsbyn och Luleå. För mig är det skönt att det finns några ljusglimtar, men självklart funderar jag - varför. I Älvsbyn gick socialdemokraterna framåt i kommunvalet och landstingsvalet tycks nästan fått hänga med. Valet i Luleå har många bottnar. Men vad avgjorde när människorna i de två kommuner gick till valurnan? Jag ser med spänning fram emot vår egen valanalys. Men jag tvivlar på att den kommer att vara enkel att mejsla fram. I vissa debatter verkar svaret vara; ut med de gamla och in med de nya. Är det så enkelt? Jag vet att vi lever i en personifierade politisk tillvaro, men ändå?!
Det har varit tuffa åtta år. Att företräda ett ”rött län i ett blått Sverige” har inte varit lätt. Väljarna i Norrbotten valde en röd politik med fick ett lila resultat. Många av länets kommuner och landstinget har klämts mellan sina ambitioner och det faktiska utfallet från skatteutjämningssystemet etc.
Dessutom har, i alla fall min hemkommun Arjeplog, tappat innevånare vilket innebär mindre pengar i kommunens budget. Det har varit år med ansträngt läge.
Som ni ser så ägnar jag mig åt grubblerier. Det är nyttigt och nödvändigt. Jag kan inte gå in i ett nytt uppdrag, utan att jag har ägnat tid åt att fundera över valresultatets konsekvenser. Så nu grubblar jag, men samtidigt laddar jag för nya uppdrag i landstingspolitiken.
Det ska bli fantastiskt roligt och tack för förtroendet!