När stiftelsen Tryggare Sverige granskar hur de svenska polismyndigheterna klarar att utreda brott som handlar om våld i nära relationer blir resultatet skrämmande dåligt. Den statistik från Brottsförebyggande rådet som Tryggare Sverige tagit fram och sammanställt visar att endast två av tio anmälda misshandelsfall mot kvinnor där det finns en namngiven gärningsman klaras upp och går till åtal. Tyvärr tillhör polismyndigheten i Norrbotten bottenligan när det gäller uppklarandegraden för denna typ av brott. I Norrbotten klaras endast sjutton procent av de anmälda brotten upp.
Det är ytterst anmärkningsvärt att andelen uppklarade brott i denna brottskategori är så låg då den misstänkta gärningsmannens identitet är känd och brottsplatsen är känd, och det därmed borde vara goda förutsättningar att säkra de bevis som behövs för en fällande dom.
Stiftelsen Tryggare Sverige har inte enbart nöjt sig med att studera statistik från Brottsförebyggande rådet. Man har också intervjuat ett trettiotal polisutredare, åklagare, forskare, kommunala kvinnofridssamordnare och personer engagerade i kvinno- och brottsofferjourer runt om i landet för att få svar på frågan varför så få brott klaras upp. Den vanligaste förklaringen är att ord står mot ord och att det är svårt säkra bevis i en miljö där både offer och förövare bor, och när sådan osäkerhet råder ska man hellre fria än fälla.
Men utifrån de intervjuer som genomförts så drar rapportskribenterna också slutsatsen att bristande kunskaper hos de poliser som ska utreda brotten bidrar till den låga uppklarandegraden. Det är särskilt anmärkningsvärt, och något som den svenska polisen verkligen borde jobba med. För våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem.
Frågor om våld i nära relationer har funnits på den politiska dagordningen i flera decennier, och frågan har av och till stått i fokus för samhällsdebatten. Det har tack och lov resulterat i en rad reformer för att förbättra de drabbades möjligheter till hjälp, stöd och skydd. Det handlar till exempel om rätt till målsägandebiträde och stödperson samt möjlighet till olika former av sekretesskydd. Men det krävs uppenbarligen fler insatser för att styra skutan rätt.
Förvånande nog har inte de senaste årens satsning på 3 000 nya poliser gett några effekter på uppklarandegraden för denna typ av brott. Andelen personuppklarade brott har till och med minskat med en procentenhet varje år under perioden 2008–2012, från 23 procent till 19 procent. Det tyder på någon form av systemfel som måste åtgärdas.
Det riktigt allvarliga i kråksången är tyvärr att de sjuttontusen brott kopplade till våld i nära relationer som anmäls årligen bara är toppen på ett isberg. Mörkertalen är skrämmande stora. Så antalet misshandelsfall i nära relationer som leder fram till en fällande dom är försvinnande liten om den sätts i relation till det verkliga antalet brott som begås. Så det finns all anledning att föra denna fråga ännu högre på den politiska agendan och agera för att de brott som begås verkligen lagförs.