Våga växla!
PARTILEDARBYTET Diskussionerna kring Mona Sahlins efterträdare fortsätter. Många röster höjs för någon form av övergångslösning med Sven-Erik Österberg eller Thomas Östros i spetsen. Det vore förödande och skulle bara innebära att man skjuter problemen på framtiden.
Det socialdemokratiska partiet närmar sig i stormfart ett avgörande. Ska man våga växla in på ett nytt spår eller fortsätter man på det redan inslagna mot nästa urspårning?
Foto: GÖRAN BILLESON
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I diskussionerna kring hur partiets eftervalsprocess bäst hanteras framställs det ofta som om personfrågorna och politiken är svårhanterade samtidigt. En del debattörer förespråkar därför någon form av övergångslösning som ska hantera den politiska förnyelseprocessen och under tiden ska ett nytt ledarskap ges tid att växa fram. I teorin kan detta också verka vara en möjlig väg att gå och ge partiet möjlighet att fokusera. Men verkligheten är en annan.
I mötet med medelsvensson, den i allmänhet inte så politiskt intresserade väljaren, som de facto håller det socialdemokratiska partiets framtid i sina händer efterfrågas en betydligt mer drastisk förändring. Medelsvensson vill i konkret handling se att något händer inom det socialdemokratiska partiet och att väljarnas dom över partiet leder till något. Därför är det ingen lösning att snegla bakåt när man ska gå framåt.
I moderna tv-termer skulle man med rätta kunna beskriva partiets situation som att man hänger löst. Erfarenheterna från program som Idol, Robinson och Let’s dance visar också att den tävlande som hänger löst och som ändå fortsätter i samma stil ganska snabbt åker ut. Risken är stor att om medelsvensson upplever att Socialdemokraterna fortsätter i samma stil som hittills så kommer än fler att vända partiet ryggen.
Partiet måste därför våga genomföra ett genomgripande generationsväxling redan nu. Att ta in Österberg, Nuder eller Östros skulle verkligen upplevas som status quo och skulle inte upplevas som någon nystart. Kvalificerade, intressanta och lämpliga kandidater som Leif Pagrotsky och Anneli Hulthén riskerar tyvärr att uppfattas på samma sätt av väljarna. Det är en realitet som den valberedning som kommer att tillsättas måste ta med i beräkningen när olika kandidater ska utvärderas.
Slutsatsen blir att ombuden på den socialdemokratiska extrakongressen i mars måste våga ge sig ut på hal is och välja en partiledare som kanske egentligen upplevs som ett alltför oprövat kort. Man kanske måste ta Robban Broberg på orden när han sjunger: "Bättre vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja, bättre ta itu med livet här och nu än tycka allting bättre förr". Det handlar helt enkelt om att våga ta steget. Och nu måste Socialdemokraterna våga växla - såväl när det gäller generationsväxlingen som vilket spår Socialdemokraterna ska ta när det gäller hur de tidlösa socialdemokratiska grundvärderingarna ska komma till uttryck i den dagsaktuella politiken.
Ska Socialdemokraterna framstå som ett livskraftigt, fräscht och framåtsyftande alternativ till de nya Moderaterna med Reinfeldt och Borg i spetsen krävs att nya ansikten får spela förstafiolen. Annars är risken stor att Socialdemokraterna får fortsätta ökenvandringen som grå, trötta och gamla betongsossar med skorna täckta av historiens damm. Är en satsning på trygga kort som Österberg, Nuder och Östros och riskera att få fortsätta gå i lera och sörja, eller är det bättre att våga växla och därmed ge sig ut på hal is och ha det glatt?