I tider av ansträngd ekonomi höjs många gånger röster för att även spara på politikerna. Alltför många av väljarna upplever att många av kommunfullmäktigeledamöterna sitter tysta och inaktiva på fullmäktigemötena. Många landar då i slutsatsen att det är onödigt med så många ledamöter i kommunens riksdag.
Många politiska partier har dessutom stora problem med nyrekryteringen av politiker, och då främst yngre och kvinnor. Det kan därför vara frestande att minska antalet ledamöter utifrån detta perspektiv. En annan sida av det myntet är också att det minskande befolkningsunderlaget leder till ett allt mer begränsat urval i rekryteringsprocessen.
Trots detta finns det all anledning att höja ett varningens finger till de kommunpolitiker som på allvar funderar över att minska ned antalet ledamöter i kommunfullmäktige. Det finns nämligen demokratiska risker som man måste väga in i beslutet, och som måste ställas mot en lättvunnen poäng hos kommunmedborgarna och i sammanhanget blygsamma ekonomiska besparingar.
Den mest uppenbara risken med ett mindre antal ledamöter i kommunfullmäktige är att de mindre partierna får än svårare att få representation i kommunpolitiken. Risken är stor att ett eller ett par helt partier helt enkelt kommer att få lämna kommunfullmäktigesalen. Färre perspektiv på politiken kommer i så fall fram i debatten. De partier som redan idag saknar representation i kommunstyrelsen och kommunala nämnder riskerar då att förlora den möjlighet de har idag att i alla fall få göra sin röst hörd vid fullmäktigesammanträdena.
En annan aspekt som inte alls diskuteras i samma utsträckning, men som är i det närmaste lika viktig är att möjligheterna att skola nya politiker i kommunpolitiken minskar. Mången nu erfaren politiker har börjat sin kommunpolitiska skolning i fullmäktige och haft möjligheten att se, lyssna och lära av mer erfarna politiker.
I småkommunerna är nämndsorganisationen ofta redan så slimmad att ytterst få oerfarna politiker kan beredas ordinarie plats i dessa organ. Risken är stor att detta också blir situationen i kommunfullmäktige om platserna minskas. Detta tål verkligen att tänka på.
Bedömningen av de negativa demokratiska effekter som en minskning av antalet kommunfullmäktigeledamöter får måste ske utifrån ett helhetsperspektiv. Har man bibehållit en relativt stor nämndsorganisation så att fler partier får representation i dessa, och fler politiska nybörjare kan få skolning i nämnderna, är riskerna naturligtvis mindre. Men har man exempelvis redan slimmat den politiska organisationen i övrigt till max är risken för stora negativa konsekvenser påtaglig.
Det går därför inte att ge ett generellt svar på om man ska ge sig in på att minska antalet ledamöter i fullmäktige eller inte. Har man redan infört ett politiskt oligopol utanför fullmäktigesalen så förstärks de demokratiska bristerna avsevärt av ett mindre fullmäktige, och det kan aldrig vara eftersträvansvärt.
Uppmaningen till kommunpolitikerna måste därför bli: Tänk verkligen till både en, två och tre gånger innan ni ger er in på den riskfyllda väg som minskat antal fullmäktigeledamöter innebär. I slutändan kanske det kostar mer än det smakar.