Sveriges befolkning blir allt äldre. Inom ett par år kommer var femte invånare i Sverige att vara sextiofem år eller äldre. Vi lever dessutom allt längre, och med stigande ålder ökar behovet av vård och omsorg. Det kommer således att behövas allt fler händer i vård och omsorg framöver. Samtidigt står vård- och omsorgssektorn inför ett stort generationsskifte. Att kunna rekrytera tillräckligt med personal till vården och omsorgen är således en av de stora framtidsutmaningarna.
Nyligen presenterade Sveriges kommuner och landsting, SKL, en ny prognos över rekryteringsbehovet som visar att man har underskattat detta. SKL:s nya siffror visar att kommunerna och landstingen kommer att behöva anställa 225 000 personer under de kommande tio åren. Det är långt fler än vad man tidigare prognostiserat. Det handlar såväl om vårdpersonal som om administrativ personal som måste rekryteras.
Det största rekryteringsbehovet finns föga överraskande inom äldrevården där 129 000 behöver nyanställas fram till 2023.
Ska man klara av att rekrytera all den personal som behövs för att klara vården och omsorgen måste vårdyrkenas attraktivitet och status höjas avsevärt. Det är därför dags att börja vårda vårdyrkena och framförallt att vårda de som väljer att arbeta inom vård- och omsorgssektorn. Annars kommer de som skulle kunna vara morgondagens välfärdsarbetare att vända vård- och omsorgsyrkena ryggen och göra andras yrkesval.
En självklar åtgärd, som visserligen inte finns med när SKL själva lista vad som behöver göras, är att höja lönerna för de som arbetar inom vård och omsorg. Många som idag egentligen skulle kunna tänka sig att arbeta med vård och omsorg arbetar med annat för att lönen är för låg inom vården och omsorgen. Förvisso är inte lönen det saliggörande, men det är på många sätt en avgörande faktor.
Sedan måste man också göra något åt de arbetsvillkor som råder för dem som jobbar inom vård- och omsorgsyrkena. Att komma bort från ofrivillig deltid och delade turer är nödvändigt om vårdyrkena ska kunna bli mer attraktiva. Det ska kunna gå att leva på den lön man får, och man ska ha betalt för all den tid som arbetet tar i anspråk. Att skicka hem personal några timmar mitt på dagen utan lön för att man inte behöver dem in verksamheten just då är inget annat än ett hänsynslöst utnyttjande och bidrar i högsta grad till vårdyrkenas dåliga rykte.
Arbetsgivarna måste dessutom förbättra arbetsmiljön för de vårdanställda så att människor orkar med ett helt arbetsliv. Det är mer regel än undantag idag att personer som arbetar inom vården och omsorgen inte orkar jobba hela arbetslivet ut. Med ökad vårdtyngd ökar vårdbehoven. För att kunna åstadkomma ett hållbart arbetsliv för de anställda inom vården och omsorgen måste personaltätheten öka. Detta skulle naturligtvis ytterligare öka på rekryteringsbehovet till vården och omsorgen. Men det måste bara göras om vi ska kunna locka människor att välja vården och omsorgen som arbetsplats.
En undersökning som Ungdomsbarometern presenterar glädjande nog att var tredje ung man skulle kunna tänka sig att jobba inom vården. Det intresset måste kommunerna och landstingen verkligen ta vara på. Om vi ska kunna klara morgondagens personalbehov så måste avsevärt fler män lockas till vård- och omsorgsyrkena än idag. Varje ung kvinna och man som kan lockas till vården och omsorgen måste arbetsgivarna vårda ömt. Men för att få chansen att vårda dem om så måste de trösklar bort som idag finns som gör att de unga vänder i dörren. Kommunerna måste därför börja vårda vårdyrkena så att fler väljer att kliva in genom dörren till ett yrkesliv inom vård- och omsorgssektorn.