I takt med att alliansen genomfört allt fler jobbskatteavdrag och överfört pengar från den gemensamt finansierade välfärdssektorn till svenskarnas egna plånböcker har stödet för mer resurser till välfärden ökat – även om det skulle innebära skattehöjningar. Det visar även den senaste undersökningen från Novus Sverigepanel som LO presenterade på söndagen.
Att utvecklingen går åt det hållet är ingen större nyhet. Stefan Svallfors, professor i sociologi och välfärdsforskare vid Umeå Universitet, har i flera studier kunnat påvisa samma starka stöd för vår gemensamt finansierade välfärd. Svallfors resultat visar tydligt att svenskarna är beredda att betala mer till skola, vård och omsorg så länge man kan vara säkra att det ökade skatteuttaget går till dessa verksamheter.
Av den undersökning som från Novus som LO presenterade i söndags kan man utläsa att hela sjuttiosex procent kan tänka sig högre skatter för att kunna satsa på skolan, vården och omsorgen. Bara sjutton procent motsätter sig skattehöjningar för att stärka välfärden. Det är kanske inte så konstigt. Sjuttiofem procent av de som svarat upplever nämligen att utvecklingen på välfärdsområdet går åt fel håll, medan endast åtta procent tycker att utvecklingen gått åt rätt håll.
Inte heller när det gäller hur välfärden ska bedrivas finns det något starkare stöd för alliansens linje. Hela sjuttiofem procent av de som svarat i undersökningen tycker att verksamheten ska bedrivas helt, eller mer än i dag, i regi av kommuner och landsting. Endast en procent anser att verksamheten i huvudsak ska skötas av privata aktörer. Endast tjugofyra procent vill se en driftsfördelning som den ser ut idag eller med något större inslag av privata aktörer.
Undersökningen från Novus Sverigepanel är endast en undersökning i raden som pekar mot en tydligare vänsterorientering bland väljarna. Detta bekräftades också i SVT:s vallokalsundersökning där fyrtioåtta procent av de röstande definierade sig som vänster mot trettioen procent till höger. Ett betydligt större gap än vad som kunnat slås fast i de senaste valens vallokalsundersökningar.
Omsvängningen i opinionen behöver inte per definition innebära att väljare strömmar mellan partierna, även om såväl valet till Europaparlamentet och de opinionsundersökningar som presenterats under de senaste åren pekar mot framgångar för Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Feministiskt Initiativs framgångar i EU-valet förstärker bilden ytterligare.
Den vänstervind som uppenbarligen ändå sveper över landet verkar ännu inte ge vind i seglen åt det socialdemokratiska partiet. Detta tyder på att partiet och dess företrädare inte lyfter de frågor som ligger väljarna närmast om hjärtat. Här finns det stor potential till förbättring. Socialdemokraterna måste våga vara vänster på ett helt annat sätt än man hittills vågat. Att till hundra procent stå upp för att våra gemensamma skattemedel ska gå till den faktiska verksamheten i skolan, vården och omsorgen i stället för att handla på riskkapitalisters konton utomlands är en självklarhet. Likaså måste jämställdhetspolitiken vässas ordentligt. Efter åtta år med stiltje i jämställdhetsarbetet måste vi nu ta snabba och tydliga steg framåt. Det är bara ett par frågor där vänsterprofilen måste förstärkas. Men chanserna att förtydliga den socialdemokratiska vänsterprofilen måste förstärkas är långt fler. Slutsatsen är tydlig: Vi måste våga vara vänster.