På tisdagen redovisade Piteå kommun resultatet av den granskning som kommunen låtit extern kompetens utföra av SSU-Piteå:s bidragsanökningar för åren 2005-2012. Resultatet av denna granskning är minst lika graverande som det resultat som landstinget kom fram till i den utredning de gjorde av SSU-distriktets ansökningar.
Enligt vad man kunde läsa på Piteå-Tidningens webbsajt kommer Piteå kommun att återkräva minst 328 000 kronor från SSU-Piteå för dessa år. Bidragsfusket har också polisanmälts.
Det är bra att även Piteå kommuns granskning nu presenterats, och att den genomförts på ett sådant sätt att ingen ska kunna resa tvivel kring dess trovärdighet. Nu går den rättsliga processen vidare i och med att saken polisanmälts. Det är mycket bra. Men det är inte tillräckligt. För politik är, precis som jag skrivit tidigare, en förtroendebransch och handlar i ett vidare perspektiv om mer än vad som är lagligt och olagligt. Det handlar i än högre grad och vad som människor upplever som rätt och riktigt, moraliskt och omoraliskt. Det får man aldrig glömma.
Detta innebär också att det politiska ansvaret sträcker sig längre än vad det straffrättsliga ansvaret sträcker sig. I den rättsliga processen kommer frågan om vilka som är formellt skyldiga att prövas. Den politiska processen kommer nog aldrig att kunna stanna vid denna snäva tolkning av ansvarsbegreppet. Då kommer människor att uppleva att man försöker lägga locket på och "offra" några få för att andra ska klara sig undan ansvar. Det om något vore skadligt för SSU och Socialdemokraterna, men ytterst också för demokratin då politikerföraktet skulle frodas.
Frågan är alltså vad som kommer att hända härnäst. Kommer man att försöka sig på en strategi som innebär att man inväntar resultatet av den rättsliga prövningen innan man gör något? Om man nu gör det, kommer allmänheten att acceptera ett sådant förfaringssätt, eller kommer krisen enbart att förvärras i så fall? Eller kommer man att låta den politiska processen att löpa parallellt med den rättsliga då processerna faktiskt handlar om olika saker. Den rättsliga om det formella ansvaret och den politiska processen om förtroendefrågan. Visst samspelar den politiska processen med den rättsliga, men är inte med nödvändighet beroende av att den rättsliga processen är avklarad.
Det man, i den bästa av världar, skulle önska är att de personer som vet med sig att de begått fel, uppsåtligen eller inte, träder fram och tar ansvar för sina handlingar. Men tyvärr har denna rakryggiga hållning lyst med sin frånvaro under hela denna affär. Det om något skadar förtroendet.
Det avgörande för framtiden är således hur SSU och Socialdemokraterna kommer att hantera processen framöver. Vill man återvinna medborgarnas förtroende gäller det att medborgarna känner att man inte sopar problemen under mattan och att personer ställs till ansvar för det som hänt. Den processen kommer att bli smärtsam. Men det är en vandring på glödande kol som man ta sig igenom. Det finns tyvärr inga genvägar man kan ta. Nu måste allt ske enligt boken.