Vad kan Mona lära av Sego?
LIKHETER. Ytligt sett är likheterna stora. Båda kvinnorna är i 50-årsåldern. Båda verkar i ett socialdemokratiskt parti. Båda har mångårig regeringserfarenhet. Båda är bra på att tala begripligt till väljarna.Det gäller förstås Mona Sahlin och Segolène Royal. Den ene väljs inom kort till partiordförande för socialdemokraterna och den andre är Socialistpartiets kandidat till presidentposten i Frankrike.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På personplanet stora likheter, alltså, men hur är det med politiken?
Fransk politik är, vad ska man säga, väldigt fransk. Där finns ett starkt centralistiskt drag som känns främmande för en svensk (även om just Segolène Royal går till val på att decentralisera makten).
Det finns också en övertro på statlig styrning och på att man kan undkomma ökad global konkurrens med hjälp av regleringar, föreställningar som i Sverige knappast ens delas av vänsterpartiet.
När Segolène Royal lade fram sitt valprogram på 100 punkter handlade till exempel ett av förslagen om att staten skulle reglera bankernas avgifter.
På det sociala området finns dock stora likheter. Segolène Royal har tydligt inspirerats av svensk välfärds- och arbetsmarknadspolitik när hon utformat sitt program.
Segolène Royal vill höja de lägsta pensionerna och minimilönen. Hon vill satsa mer på bostadsbyggandet och begränsa utgiften för hyran till 25 procent av inkomsten för låginkomsthushåll.
Den höga franska arbetslösheten ska tas ner med hjälp av aktiv arbetsmarknadspolitik och generös a-kassa. Unga arbetslösa lovas jobb eller utbildning inom sex månader. Miljö och utbildning är frågor som drivs hårt.
Vad kan då Mona lära av Sego? Inom välfärds- och arbetsmarknadsområdet finns en del nya ideer som är värda att titta på. Men framför allt handlar det om sättet att möta medborgarna.
Segolène Royal har lagt upp hela sin kampanj som ett samtal med väljarna. Tusentals möten har arrangerats över hela landet och hon har fått 135 000 e-postinlägg. Flera förslag i 100-punkterprogrammet har hämtats direkt från dessa väljarmöten.
I och för sig verkar Mona Sahlin redan ha förstått att politik idag drivs mindre med valtal från tribuner och mer i direkta möten med väljarna. Hennes resor ut i partidistrikten för att lyssna på medlemmarna tyder på det.
Men visst vore det ännu intressantare om Mona Sahlin vidgade kretsen och bjöd in även icke partimedlemmar till samtalet om socialdemokratins politik "med sikte på framtiden", om fler skulle få chansen att påverka den politik som partiet går till val på 2010.