Att snön faller i mängder har vi blivit väl så medvetna om under de senaste veckorna. I alla fall här nere vid kusten, där snön formligen har vräkt ner. Snöröjningen har gått på högvarv och på grund av den belastning som rått på snösvängen har prioriteringsordningen blivit uppenbar. Men vad är det som avgör hur prioriteringen ser ut? Är det trafikintensiteten på de olika vägarna som avgör? Eller är det andra faktorer?
Karlskoga kommun gjorde slag i saken och genomförde en granskning av hur den egna prioriteringsordningen såg ut och vilka slutsatser man kunde dra av dess utformning. Resultatet av studien överraskade de flesta. Det visade sig nämligen att prioriteringsordningen genomsyrades av traditionellt manligt tänkande. Den var helt enkelt i grunden djupt ojämställd.
Studien i Karlskoga visade nämligen att det var typiskt manliga områden i kommunen som stod högst upp på prioriteringslistan. Större ringleder och större gator som ledde fram till mansdominerade arbetsplatser stod högst upp på prioriteringsordningen. Snöröjning av busshållplatser, gångbanor och cykelvägar kom först i tredje hand. Det intressanta i kråksången är att detta också i stort speglar övergripande kommunikationsmönster i vårt land. Det är vanligare bland kvinnor att åka kollektivt, gå eller cykla än vad det är bland männen.
Den slutsats som man kom fram till i Karlskoga kommun var att den prioriteringsordning man hade för snöröjningsinsatserna inte satte tillgängligheten för alla kommunmedborgare i centrum. Den gynnade männen framför kvinnorna. Slutsatsen blev därför att man måste ändra på rutinerna så att snöröjningen blev mer jämställd och främja alla medborgares intressen.
Överst på den nya, och av genustänk genomsyrade, prioriteringsordningen hamnade kommunikationsstråk som ledde fram till kommunens förskolor. Tanken bakom detta var att alla föräldrar ska ta sig till en förskola innan de ska ta sig till jobbet. I nästa prioriteringsgrupp placerades de stråk som ledde fram till större arbetsplatser, oavsett om de var mans- eller kvinnodominerade. Effekten av detta blev att kvinnodominerade arbetsplatser som sjukhuset och större kvinnodominerade kommunala arbetsplatser flyttades upp i prioriteringsordningen. I nästa prioriteringsgrupp placerades gångbanor och cykelvägar som leder fram till kommunens skolor. Därefter prioriterades återstående vägar efter trafikintensitet.
Hur det ser ut i våra fyra kommuner har jag ingen uppfattning om, men det vore verkligen intressant att få de existerande prioriteringsordningarna genomlysta ur ett jämställdhetsperspektiv. För studien som Karlskoga kommun genomfört visar hur lätt det är att omdevetet fastna i traditionella könsmönster vid planering av olika verksamheter.
Detta gäller naturligtvis fler områden än bara snöröjningen i en kommun. Det gäller faktiskt de flesta områden inom den kommunala verksamheten, om inte alla. Det handlar om att våga ta på sig de rätta glasögonen och våga se att bristerna finns, och att sedan, som Karlskoga kommun så förtjänstfullt också gjorde, rätta till felen.
Det ska bli intressant att se om någon av kommunerna i Pite älvdal kan tänka sig att analysera den egna snöröjningen ur ett jämställdhetsperspektiv, och i så fall vad resultatet skulle bli. Kanhända styrs redan prioriteringarna av att tillgodose tillgängligheten för alla, och då vore det väl skönt att få det skrivet svart på vitt.