Att arbetslösheten stiger i lågkonjunkturer är ingen nyhet. Inte heller är det särskilt överraskande att varslen ökar och att färre får arbete. Detta kan mer eller mindre närmast ses som en naturlag.
En annan "naturlag" i Sverige har varit att regeringen gått in med kraftfulla arbetsmarknadspolitiska insatser i dessa lägen för att kunna minimera verkningarna av lågkonjunkturen. Men precis på samma sätt som att vädret är ur led och regnet vräker ner i Norrbotten några dagar innan fjärde advent så är inget sig likt på arbetsmarknadspolitikens område.
Anders Borg och Fredrik Reinfeldt lyser med sin frånvaro i denna fråga och ansvariga ministrar verkar närmast lamslagna när verkligheten inte följer den karta som de ritat upp.
Just när de verkligen behöver kliva fram och visa ledarskap så verkar de i stället ta ett steg tillbaka. Måhända tror de att marknaden är bäst på att sköta arbetsmarknadspolitiken också.
Men något måste göras, och det hastar. Vi är fortfarande inne i ett initialskede av krisen. Den nedåtgående spiralen har visserligen börjat snurra men den kan ännu fås att sakta ner.
De stora företagen har börjat minska sin personal och man låter inhyrd personal och visstidsanställda gå. De neddragningar dessa företag gör fortplantar sig sedan nedåt i värdekedjan. Underleverantörer förlorar sina kontrakt och måste sedan anpassa sin kostym.
När industrisidan av den svenska ekonomin bromsar in kommer självklart tjänstesidan också att slå till sina bromsar. Sammantaget blir effekten av detta att den skattefinansierade välfärdssektorn också måste följa med i den allt snabbare snurrande nedåtspiralen när skatteintäkterna sjunker i takt med att arbetslösheten ökar.
I den budget som lades i höst syns inte mycket av insatser för att möta en vikande konjunktur. De insatser som finns är mer resurser till Arbetsförmedlingen till vägledning och insatser samt sänkt krogmoms. Så mycket mer än så är det inte. Därför måste Anders Borg, Fredrik Reinfeldt och Hillevi Engström nu vakna ur sin Törnrosasömn och börja agera.
I det konjunkturläge som vi befinner oss i krävs en betydligt mer offensiv och aktiv arbetsmarknadspolitik. Det kan handla om större utbildningsinsatser, fler typer av arbetsmarknadsåtgärder i arbetsförmedlingens verktygslåda, och olika typer av permitteringssystem. Men det behövs också en förbättrad a-kassa som gör att arbetslösheten inte späder på efterfrågebortfallet i ekonomin i onödan.
Frågan är bara om Anders Borg och Fredrik Reinfeldt är beredda att axla sitt ansvar och sätta in de åtgärder som behövs. De pengar som de under de goda åren sparat på kistbotten sparades just för att användas i situationer där konjunkturen viker och ekonomin behöver stimuleras.
Så frågan vi ställer till Borg och Reinfeldt är enkel: Vad gör ni åt arbetslösheten? Vi är många oroliga själar runt om i landet som gärna skulle vilja få ett svar på denna så viktiga fråga.