Har du lust att spy när du hör rapporteringen om eurokrisen? Anser du dig inte begripa dig på nationalekonomi? Är du trött på att oroa dig över den nyckfulla marknaden?
Då ska du läsa Det enda könet, Varför du är förförd av den ekonomiska mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin av Katrine Kielos. Den innehåller grundläggande lektioner om nationalekonomi, kapitalism, nyliberalism och finansmarknad. På ett pedagogiskt sätt förklarar Kielos samband mellan makro- och mikroekonomi. Framför allt visar hon hur själva modellen för det ekonomiska systemet baseras på en idé om rationell manlighet. Trots att modellen - teorin - fungerar dåligt i praktiken snurrar världsekonomin som om detta är en rättvis och bra ordning. Och visst gynnas en del av det rådande systemet - men de allra flesta missgynnas. Dessutom är modellen en katastrof för miljö och klimat.
I ekonomins värld påstås vi alla vara rationella, nyttomaximerade och själviska individer, egenskaper som traditionellt har kopplats till manlighet, skriver Kielos.
Hela systemet bygger på en norm om manlighet. Till normens privilegium hör att ses som neutral, det rätta och självklara som inte kan ifrågasättas. Det allmängiltiga. Och det är ett stort, stort problem, därför att andra modeller för ekonomiska system inte utvecklas, eller tas på allvar.
Idén om den rationelle och ekonomiska mannen är osund på flera sätt. Den bygger på felaktiga antaganden om människors agerande. Få mår bra av de smörjmedel som systemet är beroende av: rädsla, aggression, exploatering och girighet.
Dessutom lågprioriteras och osynliggörs andra fundamentala värden som omsorg och omtanke för levande varelser och vår planet. Dessa förutsätts visserligen finnas i den riktiga världen men räknas inte som hårdvaluta i den ekonomiska världen. I stället betraktas de som irrationella och tärande
Det är nästan komiskt att koppla ihop exempelvis finansmarknaden med begrepp som rationalitet, kontroll och behärskning. 2008 skrev jag på denna plats att det knappt finns någon mer känslostyrd verksamhet än börsen. Den ger intryck av vara lynnig och hysterisk. En förskola ter sig superstrukturerad och väl fungerande i jämförelse. I den allmänna debatten framstår dock finanssektorn som hyfsat balanserad och genomtänkt.
Kielos bok är civilisationskritisk och hon blundar inte för att höger- och vänsterpolitik gör samma misstag i samhällsbyggandet, nämligen utgår från samma ekonomiska teorier. De tongivande modellerna passar dåligt för organisering av samhället även om skadeverkningarna kan mildras med hjälp av politiska åtgärder.
Hon ger inga helpaketslösningar men funderar över att handel - ekonomins bas - också om handlar relationer mellan människor. Inte bara om att konkurrera, sälja, köpa, göra vinst. Relationer håller ihop ett samhälle - alltså borde de vara högt värderade i ett system.
Omtanke, omsorg och relationsskapande förknippas ofta med kvinnlighet och kvinnors ansvarområden. Men, som filosofen Martha Nussbaum konstaterar, är de universella förmågor, likt aggression och girighet, som flertalet människor har, oavsett kön. Det är detta som är feminismens hårda kärna: se bortom könet, se mänsklighet.