Frihet är ett av de mest centrala begreppen för oss människor. Den gängse uppfattningen är att friheten är en förutsättning för individens välbefinnande, samhällelig rättvisa och utveckling. Men trots denna omfattande konsensus kring att frihet är någonting i grunden gott så är frihetsbegreppet trots allt inte beständigt. Det finns vissa generella attribut som tillskrivs friheten och som de flesta sluter upp kring. En grundläggande frihetlig infrastruktur som utgör stommen i ett fritt samhälle och som utgörs av politisk demokrati, rättssäkerhet, rörelsefrihet, yttrandefrihet med mer. Men i övrigt existerar ingen universaltolkning av vad som är frihet. Därför är politiker från alla läger angelägna om att lägga beslag på friheten och fylla den med en egen tolkning. Det politiska slaget om framtidens politik står till stor del kring frihetsbegreppet. För där läggs fundamentet för den framtida samhällsutvecklingen. Men det är först i en ideologisk debatt som de fundamentala skillnaderna i synen på frihet kan skönjas.
Därför är det vällovligt att Håkan Juholt som nyvald partiordförande för S öppnar upp för en ideologisk debatt i sitt linjetal. Han har fått kritik för att inte diskutera sakpolitik. I själva verket menar jag att han har gjort en viktig insats genom att lyfta de ideologiska frågorna som länge hamnat i skymundan. Diskuterar man inte vilka idéer som ligger bakom de sakpolitiska övervägandena så blir politikens målsättning osynlig. Politik utgår från idéer och värderingar. Genom att tydligt redogöra för den socialdemokratiska målbilden gör Juholt inte anspråk på den "sanna" friheten. Men han visar att han är beredd att diskutera sin idé om frihet och mänsklig frigörelse. Denna idé illustrerades väl när han inledde sitt tal med att prata om kulturen. För just där går en särskilt tydlig ideologisk rågång mellan högerns marknadsorienterade frihetsbegrepp och det demokratiskt socialistiska. Juholt riktade skarp kritik mot hur kulturen, en tidigare fredad domän, i allt större utsträckning tvingas underordna sig marknadens diktat. Ett effektivt sätt att tysta kapitalismens dissidenter är att sätta en prislapp, likt en munkavle, på det fria ordet. Juholts besked var därför att kulturutövarna måste kunna förbli oavhängiga marknaden - vilket är symptomatiskt för den socialdemokratiska frihetssynen. I sitt tal återupplivade Juholt också ett grundläggande socialdemokratiskt tankegods som också berör synen på frihet. För att friheten skall realiseras för varje människa så kan inte demokratins principer enbart förhålla sig till formella politiska rättigheter. De måste också sträcka sig till sociala rättigheter och en demokratisering av ekonomin.
Högern försöker undvika just denna debatt. Vilket blev tydligt när statsministern nyligen tackade nej till en inbjudan att debattera sjukvårdsfrågor med Håkan Juholt inför omvalet i Västra Götaland. Helst vill Reinfeldt och Borg att deras ideologiska drivkrafter förblir dolda av en teknokratisk framtoning. Att skattesänkningar som kan tyckas välvilliga inte uppmärksammas i ett större sammanhang. Ett sammanhang där det blir uppenbart att den enes skattesänkning sker på bekostnad av den andres vård, vilket ytterst innebär en frihetsinskränkning. Varpå den osynliga handen som styr och ställer i regeringskansliet identifieras. Men det är inte som en rättrogen bärare av Adam Smiths läror. I handflatan syns Friedmankapitalismens doktriner ingraverade - där den starkes valfrihet betvingar den demokratiska friheten.