Det är ett avtal som Sverige slöt 2005 genom den Socialdemokratiska regeringen och den dåvarande försvarsministern Leni Björklund om militärt samarbete med Saudiarabien som ligger till grund för den nu aktuella och mycket kontroversiella utvecklingen. Låt mig först slå fast att Sverige inte ska skriva försvars- och säkerhetspolitiska samarbetsavtal med diktaturer som Saudiarabien.
Avtalet som skrevs 2005 är inget annat än en skamfläck för den senaste S-regeringen. Det var omoraliskt och fel. Men låt mig även slå fast att högerregeringen hade möjligheten att avbryta samarbetet 2010, men de valde att förlänga avtalet.
Svensk krigsmateriel säljs i dag till diktaturer och länder som kränker de mänskliga rättigheterna trots att det i regelverket står att "respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd ska beviljas".
Det är inte acceptabelt!
I den nu uppmärksammade utvecklingen ska Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, ha haft uppdraget att agera konsult i Saudiarabien och ett påstått bulvanbolag, SSTI, ska ha bildats för att sköta projektet.
Ord står mot ord - är det FOI eller försvarsdepartementet - som bär det yttersta ansvaret för verksamheten och upplägget med SSTI. Försvarsminister Tolgfors har hävdat att försvarsdepartementet inte känt till hur långt FOI gått i samarbetet med Saudiarabien. I en artikel i Svenska Dagbladet tillsammans med handels minister Ewa Björling skrev han att "De uppgifter om hur företaget SSTI ska ha bildats väcker frågor. Det har föranlett att försvarsdepartementet har bett FOI redovisa myndighetens relationer till företaget SSTI."
Men den tidigare höga chefen vid FOI Jan-Erik Rendahl gav ministern svar på tal och sa till Ekot om ministerns uttalande att FOI gått för långt utan regeringens godkännande.
- Det är helt fel, det kan jag absolut inte acceptera. Det är ju självklart att det inte kommit fram en underskrift om inte departementet var insatt i det, det är fullständigt löjligt. Han skyller ifrån sig.
Försvarsministerns pressekreterare har nu meddelat att det faktiskt fattats ett regeringsbeslut i frågan från den 20 november 2008. Beslutet innebar att FOI fick tillåtelse att skriva ett projektavtal för att hjälpa Saudiarabien med vapenfabriken. Sten Tolgfors hävdar dock att han fick kännedom om själva bulvanföretaget först 2010 när upplägget redan var stoppat. Enligt de dokument som Ekot publicerat framgår dock att försvarsdepartementet informerades 2009.
Det är uppenbart att Tolgfors - även om han själv tycker att han har varit "formellt korrekt" som han sa vid en presskonferens - har försökt att minska sin egen roll i hela historien.
Den KU-anmälan Gustaf Fridolin (MP) lämnade in om FOI-skandalen där han krävde snabbehandling avslogs i förra veckan av ett enigt Konstitutionsutskott. Man väljer att vänta med granskningen, tidigast i höst kan vi få svar.
I det här aktuella ärenden med så många frågetecken inom ett så känsligt område borde vi inte nöja oss med "bara" en KU-granskning. Det är faktiskt läge att tillsätta en särskild sanningskommission. Särskilt eftersom såväl tidigare socialdemokratisk regering som de senaste två högerregeringarna förefaller ha haft fingrarna i syltburken.
Nu måste alla kort upp på bordet så väl de socialdemokratiska som alliansregeringens. Svenska folket har rätt att få klarhet i hur mycket den svenska regeringen varit involverad i dessa ytterst tvivelaktiga affärer.
De moraliska aspekterna på internationell vapenhandel är många och i synnerhet om det sker med diktaturer. Sverige är dock - oavsett vad vi tycker om det en del av en gräns överskridande krigsmaterielproduktion.
Det faktum att svensk försvarspolitik bygger på att vi har en egen försvarsindustri gör oss naturligtvis mindre beroende av andra länders vapenindustri. Men det gör oss samtidigt mer beroende av att den egna försvarsmakten gör beställningar och att den tilldelas anslag till utvecklingsprojekt.
Vi blir dessutom mer beroende av att andra länder gör beställningar. Den svenska nedbantningen av försvaret gör att behovet av utländska köpare ökat markant. Fakta visar att Sverige aldrig tidigare sålt så mycket vapen som nu.
Jag saknar i dag de socialdemokratiska politiker som - likt till exempel Maj-Britt Theorin - går i bräschen för nedrustning och fredsbyggande.
När svenska vapen säljs till andra länder måste det ställas höga krav på att regelverken följs och på moral. Den uppkomna situationen föranleder att vi nu även bör ifrågasätta det tysta samförstånd som finns i svensk politik om att vapenaffärer görs i hemlighet. Sekretessen gör inget gott i detta sammanhang.
Låt oss tvätta den svenska vapenbyken en gång för alla.