Vad är det vi ska välja?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De svenska partierna och de förhoppningsfulla kandidaterna spär på missuppfattningarna genom att lova verka för saker som uppenbart ligger utanför EU-parlamentets kompetens, exempelvis att skapa fler jobb för ungdomar. Den frågan ligger helt på rege-
ringarnas bord, och ska ansvaret utkrävas någonstans är det hos Reinfeldt&Borg. De tillhör, tillsammans med de inflationsrädda tyskarna, bromsklossarna när det gäller en aktivare konjunkturpolitik i Europa.
Den multinationella nöjesindustrins krav på att få använda
europeisk lagstiftning för att komma åt fildelare är en fråga där EU-parlamentet skulle kunna sätta ner foten. Men eftersom svenska riksdagen redan med bred majoritet sagt ja till det kravet genom Ipredlagen, och kandidaterna i stort sett följer sina svenska moderpartier, är det svårt att tro att de ska ta strid för yttrandefriheten i EU. Det beslut som parlamentet nyligen tog i anslutning till det så kallade telekompaketet, och som beskrevs som en framgång för motståndarna, lämnar öppet för att, efter rättslig prövning, avstänga medborgare från att använda internet. Tänk er ett motsvarande förbud mot att få läsa tidningar! Undra sedan på att många ungdomar överväger att rösta på Piratpartiet.
Men trots sina brister, är EU-parlamentet tills vidare det enda sätt på vilket de europeiska medborgarna direkt kan påverka EU:s beslut. Den helt övervägande delen av EU:s beslut fattas av regeringarna och kommissionen (som i sin tur utses av regeringarna, även om parlamentet får vara med och "godkänna" kommissionärerna). Ministrarna, som åker till Bryssel eller till det land som för tillfället har hand om ordförandeskapet och i slutna möten fattar beslut som sedan blir lagar i bland annat Sverige, står visserligen till svars för sina väljare i de nationella valen. Men hur ofta blir ett beslut i EU en svensk valfråga?
Vill vi ha mer demokrati i EU, måste vi få fler direktvalda EU-organ och dessa måste få mer att säga till om på regeringarnas bekostnad. Det gäller även på det utrikespolitiska området, där EU i dag är riskabelt kraftlöst. Men här är svenskarna mer kluvna än andra européer. Vi gnäller över bristen på demokrati, men motsätter oss institutionella förändringar som ger medborgarna direkt inflytande över EU:s beslut. Under tiden fortsätter cirkusen med ett politiskt ordförandeskap som drar från land till land, fast den är otroligt kostsam och helt förödande för EU:s effektivitet.
Att EU inte alls svarat upp till förväntningarna om kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska krisen, kan visserligen inte bara skyllas på Tjeckiens ordförandeskap. Men det hade underlättat om EU under det senaste halvåret hade styrts av ett land med fungerande regering och en president som vill vara med i Unionen! Nu tar Sverige över och det blir säkert mer ordning och reda i beslutsfattandet. Men blir det en bättre politik med en regering som tror att tomten kommer med jobben?