Vad är berättelsen?

Piteå2010-04-22 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Människor är berättare, det är genom att skapa berättelser som vi beskriver våra upplevelser, värderingar och tankar. Alla kan nog komma ihåg sin favoritsaga från barndomen, den där sagan som man helst av allt ville höra för att den på något sätt inspirerade och fick fart på fantasin. Berättelser kan göra fantastiska intryck och ge oss oförglömliga minnen som fortfarande i vuxen ålder väcker känslor hos oss som känns lika starka som när vi först hörde dom.
När så april månad börjar närma sig sitt slut under valåret 2010 är det dags att fundera över vilken berättelse vi vill höra och vilken berättelse vi vill berätta.
En valrörelse är på samma sätt som en saga en berättelse som besvarar våra frågor, får oss att börja fundera och ställa nya frågor.

Regeringsalternativen i valrörelsen är båda beroende av att berätta för väljarna om vad de tycker att valet handlar om. Men hittills i valrörelsen saknas berättelser som kan inspirera och mobilisera väljarna. Den borgerliga regeringen och den röd-gröna oppositionen har hittills misslyckats med att föra en debatt som visar på skillnader om vilken framtid de ser för Sverige.
Reinfeldt-alliansen har visat att de inte vill diskutera sakfrågor och absolut inte gå till val på sina genomförda reformer, vare sig det handlar om skattesubventionerad städning i överklassens villor, nedskärningarna i satsningar på miljövänliga kommunikationer eller reformerna för en dyrare och sämre arbetslöshetsförsäkring. De borgerliga har sin berättelse klar för sig, istället för att diskutera de stora framtidsutmaningarna: fler jobb, klimatomställningen och en välfärd för alla, vill de berätta om statsmannamässighet, regeringsduglighet och erfarenhet.
Hittills har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet varit dåliga på att formulera en gemensam berättelse och allt för ofta fastnar Sahlin, Wetterstrand och Ohly i rollen som kritiserande oppositionspolitiker. Men det är ingen långsiktig strategi för en röd-grön koalition som vill vinna val, rusta Sverige för framtiden och göra samhället mer rättvist.

Valet kan förvisso vinnas på Reinfeldt-alliansens ovilja att ta ansvar för alla de människor som drabbats hårt av slakten av socialförsäkringssystemet i kombination med den största ekonomiska krisen i modern tid. Det röd-gröna regeringsalternativet kan också vinna valet enbart med hjälp av väljarnas motstånd mot att Reinfeldt-alliansens hundra miljarder i skattesänkningar gått till de allra rikaste. Men det skulle innebära att stödet för den politik som sedan genomförs av en röd-grön regering inte har tillräckligt stark legitimitet.

Det röd-gröna i svensk politik får inte enbart innebära en lista på politiska kompromisser utan en nyanserad och inspirerande berättelse om vad politiken ska syfta till.
Socialdemokratin tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan formulera en gemensam slagkraftig berättelse som vilar på gemensamma ideologiska värderingar om demokrati, rättvisa och solidaritet. Demokrati: ingen ska lämnas utanför, alla ska få delta i och få ta del av samhällsutvecklingen. Rättvisa: resurserna i samhället ska fördelas lika mellan olika grupper och mellan generationer. Solidaritet: vi håller ihop, tar ansvar för varandra och en hållbar samhällsutveckling.

En berättelse som ska hålla flera mandatperioder framåt.
Läs mer om