”En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje.” – Astrid Lindgren
I bilen på vägen från Vimmerby och Astrid Lindgrens värld där delar av årets sommarsemester ägt rum, hör jag plötsligt ett passande nyhetsinslag på radion som handlar om läsning hos barn. De berättar bland annat att läsandet hos pojkar ökat de senaste åren vilket såklart är ett glädjande besked. Samtidigt är det fortfarande en alldeles för låg siffra enligt min åsikt. Så börjar jag fundera som jag ofta gör; Vad beror det på? Har läsningen fått för stor konkurrens av annat som lockar? Är det verkligen så viktigt att läsa böcker? Vad betyder läsning för mig?
För mig har läsning alltid varit en stor del i mitt liv, mer nu efter att jag blev mamma till mina två tjejer. Det finns många positiva effekter av att läsa tillsammans med våra barn, bland annat att det inbjuder till samtal. I vår familj läser vi varje kväll för barnen. Ur en kapitelbok med 8 åringen som först läser själv och sedan läser vi, för att sedan samtala om vad vi läst. Efter det pratar vi om vad vi precis läste och om ord som kan kännas svåra att förstå. Det låter som om det skulle ta flera timmar, men 20 minuter är vad det tar, ibland lite mer och ibland lite mindre. 4 åringen har fått en silverlåda med Pixieböcker av sin mormor, så den väljer hon 2-3 småböcker som vi läser för henne innan hon somnar. På så sätt får barnen en lugn stund och dessutom egentid med en av oss föräldrar innan det är dags att sova. Detta gör jag även då Björn är bortrest, vilket är ett flertal dagar i månaden.
I böckernas värld hittar vi allt. Spänning, glädje, sorg, vänskap och kärlek. En härlig blombukett av känslor som alla finns inbundna där precis framför oss. Men det som krävs av oss själva då vi läser är energi. Vi behöver aktivera vår fantasi för att leva oss in i handlingen, skapa egna bilder i huvudet av personer och miljöer som finns i boken och som författaren skapat. Ibland kan det vara svårt för barnen och det är då vi vuxna finns där och hjälper till, ställer frågor och lyssnar, helt utifrån vårt egna barns förutsättningar och behov. Vi föräldrar är barnens viktigaste lärare i livet så även när det gäller läsningen.
När jag gick där i det som en gång var Astrid Lindgrens fantasi fascineras jag över hur hon överfört det till fängslande barnböcker som förmodligen kommer leva vidare i alla tider. Alla karaktärer med starka men ändå så olika personligheter. Men även om jag är vuxen så kan jag känna igen delar av mig i flera av hennes karaktärer. Både hur jag var som barn, men också som den jag är idag, som vuxen.
Pippi och jag är lika. Den där tjejen som ”klarar sig själv”, men samtidigt känner sig så väldigt ensam med sina tankar och känslor ibland. Hon som känner sig som den starkaste i världen, som inte är rädd för att möta utmaningar men också ibland fastnar i funderingar om livet och dess betydelse.
Till hösten väntar mig en ny utmaning där jag hoppas får möjligheten att väcka läslusten till liv hos fler barn än mina egna. Jag är positiv och tacksam över den chansen jag fått och ska göra allt jag kan för att förvalta den. Tills dess ska jag hinna läsa många fler böcker under min semester. Både själv och för barnen.
”Har vi en gång vant oss att hämta vår fröjd och tröst i böckerna , så kan vi inte undvara dem.” – Astrid Lindgren