I veckan föreslog den moderata riksdagsledamoten Cecilia Magnusson att vi ska förbjuda tiggeri i Sverige. Det är inte första gången den frågan är på tapeten. Men det börjar vara hög tid att ifrågasätta vad den handlar om. Ett förbud löser såklart inget samhällsproblem. Utan riskerar bara att skapa än mer intolerans och rasism då vi pekar ut enstaka svaga grupper som syndabockar.
I Dagens Nyheter Debatt skriver Magnusson att ” många människor känner sig provocerade och mår dåligt av att se medmänniskor tigga utanför affären”. Det är ju rimligt att vi gör när vi ser medmänniskor som har det tufft. Det är en del av vår empati. Det finns också ett dåligt samvete inblandat i känslan. ”Här har jag just handlat kläder efter löningen och på andra sidan gatan sitter någon och tigger. Jag går förbi och tittar ner så behöver jag inte möta hennes blick”.
I går beställde jag in en förrätt för 155 kronor på en restaurang på Södermalm i Stockholm. En kvinna med pappersmugg passerade vårt bord i samma ögonblick som jag satte tänderna i min sallad med konfiterade anklår. Det är lätt att omsätta den spontana känslan av att det blir jobbig stämning till ett förbud mot det vi inte vill se.
Cecilia Magnusson säger att ett förbud mot tiggeri handlar om att upprätthålla arbetslinjen i Sverige. Det är nödvändigt för att ”bevara och öka människors tolerans och öppenhet för personer som behöver komma hit och verka i vårt land”. Det är idag svårt att få ett arbete i Sverige om du kommit hit från Rumänien. Ännu svårare är det att bli en del av samhällsgemenskapen. Om utsatta människor som tigger är ett större problem än intoleransen i Sverige så är vi fel ute.
I Sverige har vi 493 000 arbetslösa personer. I Europa har vi 26 miljoner. Det går inte att lämpa över det samhällsproblemet på enskilda individer som gör så gott de kan för att försörja sig.
Det finns fler frågor där verkligheten förenklas på samma sätt. Ungdomsarbetslösheten beror på att unga är lata och inte vill arbeta. Sjukskrivna, arbetslösa och förtidspensionerade borde ha hårdare krav på sig. Invandringen är orsaken till att allt blir sämre i Sverige.
När vi ser samhället i svart och vitt finns det få möjligheter att bygga något bra tillsammans. Istället för ett förbud mot försörjningsmöjligheter borde arbete, stöd och inkludering vara lösningen. Unga är arbetslösa för att det inte finns arbeten. Sjukskrivna är det på grund av sjukdom. Människor tigger för att de är fattig. Det är sjukdomen, arbetet och fattigdomen vi ska utrota. Inte människorna som bär det. Här borde Cecilia Magnusson och övriga tiggeriförbjudare rikta sin kraft för att förändra.