Utbildningspolitik för samhällsförändring

REGIONALPOLITIK I dag håller Socialdemokraterna ett seminarium på Nolia kring utbildningspolitikens betydelse ur ett regionalpolitiskt perspektiv. På seminariet medverkar bland annat Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, tillika tidigare talespersonen i utbildningspolitiska frågor, Mikael Damberg.

I dag medverkar Mikael Damberg, gruppledare för S i riksdagen, på ett seminarium kring utbildningens regionalpolitiska betydelse på Nolia-mässan.

I dag medverkar Mikael Damberg, gruppledare för S i riksdagen, på ett seminarium kring utbildningens regionalpolitiska betydelse på Nolia-mässan.

Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX

Piteå2012-08-09 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Utbildningspolitik har alltid varit ett av de viktigaste politikområdena för Socialdemokraterna. Detta tar naturligtvis sin utgångspunkt i insikten att kunskap handlar om makt. Makt för den enskilde att kunna förändra sitt liv och sätta sig upp mot de hinder som samhälle, tradition, kultur och makthierarkier sätter för den enskilde.

Men också makten att förändra samhället och åstadkomma en positiv utveckling. Därför har striden mot kunskapsmonopolet alltid varit central för socialdemokratin.

Sett i ett historiskt perspektiv har kunskapen aldrig varit mer demokratiskt fördelad än under senare årtionden. Gymnasieutbildningar har blivit en självklarhet för alla, och högre utbildningar på högskolor och universitet har gjorts tillgängliga även för arbetarklassens barn.

Så långt är allt gott och väl, och den mättnad som dessa framgångar fött har tyvärr färgat den socialdemokratiska utbildningspolitiken under det senaste decenniet. Man har vilat på gamla lagrar i stället för att ställa sig frågan vilka nya utmaningar som finns för socialdemokratin på utbildningspolitikens område. För än finns otroligt mycket att göra. Fortfarande gynnar dagens utbildningssystem elever som kommer från välsituerade och studievana hem.

I takt med den individualisering och egocentrering som det svenska samhället genomgått så har upplevelsen av att det viktigaste målet för den socialdemokratiska utbildningspolitiken uppnåtts, nämligen individens frihet att erövra den bildning och utbildning som han/hon/hen eftersträvar.

Men så enkelt får socialdemokratin inte göra det för sig. För oss socialdemokrater har utbildningspolitiken också ett annat mål , som åtminstone är likställt med individens rätt till utbildning. Detta handlar om utbildningspolitiken som ett redskap för att förändra samhället i önskvärd riktning, att bryta negativa samhällsstrukturer och främja utveckling och förändring. Det är i detta perspektiv frågan om utbildningspolitikens regionalpolitiska betydelse blir så intressant.

För visst är det så att utbildningspolitiken är en del av regionalpolitiken, även om regeringen under ledning av Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund gör sitt allra bästa för att rensa bort alla regionalpolitiska aspekter ur utbildningspolitiken under flagg av att värna utbildningens kvalitet.

I deras värld sätts nämligen likhetstecken mellan kvalitet och centralisering. Högre utbildning på gamla lärosäten som Lund och Uppsala ses per definition som mer kvalitativa än de utbildningar som ges på de regionala högskolorna och universiteten, utifrån luddiga förklaringar om att den kritiska massa som är nödvändig att uppnå för att säkra kvaliteten endast är möjlig att uppnå om utbildningen koncentreras till ett fåtal orter.

Man väljer därmed att helt bortse från de positiva erfarenheter som gjorts under den lyckade regionala utbyggnaden av högre utbildning i Sverige.

Men vilken är då utbildningspolitikens roll i ett regionalt perspektiv? Är det främst att stödja den utveckling vi ser i dag? Som i fallet Norrbotten att möta de kunskapsbehov som finns inom gruvindustrin och andra teknikintensiva branscher som går som tåget.

Eller är det lika viktigt att se till att vi genom en offensiv och framåtsyftande utbildningspolitik skapar en kunskapsbas för det samhälle vi vill se växa fram imorgon?

Självklart måste det handla om både ock. Det centrala för socialdemokratin blir därför att svara på frågan om vilket samhälle vi vill bygga för morgondagen, och vilka regionalpolitiska konsekvenser det får. Först då kan vi forma en utbildningspolitik som stödjer den regionala utvecklingen på rätt sätt.

För att lyckas måste vi alltså återgå till att prata om utbildningspolitik ur andra perspektiv än det individuella. Inte heller räcker det med att tillföra näringslivets perspektiv. Det behövs också ett tydligt ideologiskt perspektiv.

Det är därför nödvändigt att också prata utbildning ur strukturellt perspektiv, och återigen erkänna att utbildningspolitiken är ett medel för oss socialdemokrater att utmana maktstrukturerna i dagens samhälle, oavsett om de finns på nationell, regional eller lokal nivå.

Läs mer om