Nyligen var det val i Danmark och Finland. Det väckte inte så stor uppmärksamhet i Sverige. Annat är det med presidentval i USA.
För varje sådant blir uppmärksamheten större i Sverige. Den nådde höga höjder redan 2008, då kampen stod mellan Barack Obama och Hillary Clinton. Inte i valet utan i Demokraternas primärval om vem som skulle bli partiets kandidat i presidentvalet.
Det började i början av året i New Hampshire och Iowa och slutade i november då presidentvalet hölls.
Obama vann sitt partis primärval och ställdes mot Republikanernas kandidat John McCain, som han besegrade.
Uppmärksamheten i svenska medier var så stor, att inför valet i november var det en del som skämtsamt undrade var och när vi i Sverige skulle rösta.
Vad det ökade intresset för val i USA, särskilt presidentval, beror på kan man undra över. Troligen är en faktor det omfattande utbudet i populärkulturens filmer och tv-serier där presidenter figurerar. Vita huset, ovala rummet, tal till nationen, resor med planet Air Force One, korteger med svarta limousiner, livvakter med mera är något som svenskarna fått en rejäl dos av.
När det blir tal om att vinna primärval och att få tillräckligt med elektorer på valdagen är det något som många i Sverige känner igen vad det handlar om.
Verklighetens presidenter har också gjort sitt till för att ge ett grundintresse och en baskunskap för valet till posten: John F Kennedy, Richard Nixon, Ronald Reagan, Bill Clinton.
Och visst, ämbetet är mäktigt. Presidenten i USA kan visserligen inte höja en enda skatt, men kan avfyra landets kärnvapen.
Det är 15 månader till presidentvalet och rapporteringen i full gång. Det beror på att det inte finns någon tydlig kandidat bland Republikanerna, det högerliggande av de två stora partierna. I Demokraterna tyder allt på att Hillary Clinton blir presidentkandidat.
17 kandidater försöker bli Republikanernas presidentkandidat. De höll en tv-sänd debatt i veckan. Eller rättare två debatter.
De tio med högst stöd i sitt parti, enligt mätningarna, var i en debatt. Och de sju med lägre stöd var i en annan.
Rapporteringen om dessa kom att domineras av Donald Trumps insats. Han är stor fastighetsägare i New York och väldigt rik. Trump var förr demokrat, men har bytt parti.
Han har fällt flera kontroversiella uttalanden, om mexikanska invandrare som bör stoppas och att han inte anser att förre presidentkandidaten John McCain är en krigshjälte (i Vietnamkriget) eftersom han blev tillfångatagen.
Trump leder bland sitt, nya, partis kandidater med 24 procent av partisympatisörerna. I debatten, och efter, sa han flera kontroversiella saker.
En var att han överväger att ställa upp som oberoende kandidat om han inte vinner Republikanernas nominering.
Gör han det är Republikanerna chanslösa i valet. Det räcker att Trump vinner några få procent så drar det bort viktiga röster så att Republikanernas kandidat inte kan vinna.
Trumps showmässiga framträdande stjäl uppmärksamhet från de andra, mer seriösa, kandidaterna, exempelvis Jeb Bush.
Många avfärdar Trump, men han kan komma att hänga med en bra bit i primärvalen, till bara ett fåtal kandidater återstår. Troligen blir han inte presidentkandidat för Republikanerna. Men att han nu leder är sensationellt.