Vaknar på morgonen och barnen sover fortfarande. Minstingen har borrat in sig under min arm och sover djupt. Mannen är bortrest så hans sida av sängen ekar tomt. Smyger försiktigt upp, greppar mitt fluffiga duntäcke och en kudde och lämnar en snusande 3 åring i dubbelsängen. Innan jag stänger dörren tittar jag på henne och förundras över hur stilla hon är då hon sover. Mitt lilla yrväder.
Stänger dörren så tyst jag kan och försöker locka med mig en ovanligt morgontrött vovve. De magiska orden vill du gå ut? får honom att hoppa upp och komma springandes mot mig. Han glider fram över golvet på tassarna, exalterad över den nya dagen som gryr. Och tänk, han sov för bara några sekunder sedan. Skön inställning. Släpper ut honom på gården en stund och tittar sedan till min 7 åring som fortfarande sover. Självklart med lampan tänd för att hålla mörkret borta. Min flicka, som precis börjat första klass. Det är inte lätt att bli stor, men att fortfarande känna sig liten ibland. Min tjej som jag vill ska ta ansvar, vara stor, samtidigt som jag undrar var min lilla flicka tog vägen.
Jag avbryts i mina tankar av att vovven ropar (ylar) utanför dörren och vill komma in igen. Hans tassar är blöta av morgondaggen och han sätter sig nära på golvet intill soffan där jag sätter mig. Först en tass upp, sen den andra. Väntar på att få ett godkännande. Han vill också ha kärlek och bekräftelse. Det får han, en liten stund. Då är det bara han och jag.
Jag tittar mig omkring i huset. Morgonsolen som lyser in genom mina otvättade fönster med hundratals fingeravtryck från barnens händer. Hundhår från min vackra vita Golden som ligger över hela golvet. Prylar överallt. Funderar över hur mycket saker som kan byta plats på så kort tid. Men inte ens det kan få mig på dåligt humör denna morgon även om jag blir sugen på att ta en svängom och plocka, bara för att ta bort det värsta. Men jag gör det inte. Jag sitter kvar och hamnar långt bort i tankarna.
Det som jag fastnar för är vilka härliga och energifyllda människor jag träffat den sista tiden. Människor som vill något, som har en klar bild över var de är på väg i livet. Människor som vågar prova, vågar satsa på en dröm. Människor som sprider energi kring sig bara genom att vara där.
Det är NI som är mina förebilder. Ni inspirerar mig. Ni som hittat rätt eller är på väg att hitta rätt får mig att bli varm av lycka inombords, det får mig att vilja utvecklas ännu mer. Det är ni som ger hopp till de som kanske tappat hoppet. De som inte har orken, eller drivet just nu eller som kanske aldrig haft det. Det är ni som kan finnas där för dem så de också kan få känna det ni känner. Det är ni som bär världen i era händer.
Bär du på en dröm? En idé, eller kanske bara är det en tanke ännu? Prova!
Och för att dela med mig av mitt favorituttryck: Låt inte negativa personer hyra ett rum i ditt huvud, höj hyran och vräk dem!