Att det måste finnas möjligheter för arbetsgivare att ta in personal på visstidsanställningar för att klara tillfälliga personalbehov är inte något som någon ifrågasätter. Anställda blir sjuka eller vill vara lediga och måste ersättas under frånvaron. Det är fullkomligt naturligt. Det är också så att personalbehovet kan öka under vissa perioder. Det måste då vara möjligt att ta in extra personal för att klara dessa toppar. I andra fall kan det vara så att det behövs en specifik kompetens under en avgränsad period. Också en sådan situation måste vara möjlig att klara. Det är därför som möjligheterna att anställa på viss tid finns.
Men visstidsanställningarna har tyvärr kommit att utnyttjas på ett sätt som aldrig någonsin var tänkt. I stället för att fungera som en ventil för att klara tillfälliga personalbehov har de olika formerna av visstidsanställningar kommit att nyttjas för att täcka ordinarie personalbehov. De tillfälliga och otrygga anställningarna har blivit ett flexibelt verktyg för alltför många arbetsgivare. Detta är en effekt av den urholkning som LAS under senare år utsatts för. Effekten är att otryggheten växer för arbetstagarna. Framtiden blir svår att planera. Detta är bara en av de stressfaktorer som osäkra anställningar medför.
När det gäller ungdomar används ofta argumentet att en mer flexibel arbetsrätt, med försvagat anställningsskydd, underlättar inträdet på svensk arbetsmarknad. Undersökningar som fackförbundet Kommunal gjort finner inget stöd för att så skulle vara fallet. Av Kommunals medlemmar som för tre år sedan gick på en visstidsanställning är det i dag femtio procent som fortfarande springer runt i visstidshjulet. Snittåldern för de visstidsanställda kryper också uppåt. Bland Kommunals medlemmar är snittåldern idag trettiofem år. Tiden i visstidsanställning innan man uppnår en tillsvidareanställning blir allt längre.
I takt med att anställningsskyddet urholkats har vissa arbetsgivare kommit att bli allt mer utstuderade i sitt sätt att anställa. Anställningsperioderna blir allt kortare, och inom handeln är det tyvärr inte ovanligt med positionsbaserad visstidsbemanning, det vill säga att arbetstagaren dag för dag får en anställning som täcker just personalbehovet för den del av dagen som arbetsgivaren har behov för. Det kan komma ett sms på morgonen med beskedet att idag anställer jag dig exempelvis mellan elva och arton. Nästa morgon kommer nästa sms - i bästa fall.
Denna avart inom visstidsanställningarna är också utstuderad på ett annat sätt. Arbetsgivaren kommer på så sätt undan sjuklöneansvaret för den visstidsanställde. Det är arbetstagaren som får ta hela smällen vid sjukdom, eftersom du saknar anställning hos arbetsgivaren. Är du sjuk på morgonen och tvingas tacka nej till jobb står du ersättningslös även efter första dagens karens. Här ska man komma ihåg att arbetsgivarna en gång i tiden fick sänkt arbetsgivaravgift för att ta över det inledande sjuklöneansvaret för att minska det administrativa inslaget kopplat till sjuklöner. De arbetsgivare som cyniskt nyttjar människor, och då främst ungdomar, på dagfördag-basis gör på så sätt dubbla vinster medan arbetstagaren står för hela risken. Så var det absolut inte tänkt.
Dagens regering tycker uppenbarligen inte att detta är något som helst problem. Därför händer inget. Vid ett regeringsskifte vid valet 2014 måste en upprensning i visstidsdjungeln stå högt på den socialdemokratiska agendan. Det löftet måste partiet ge till alla visstidsanställda. Så här kan det inte få fortsätta.