För att du är människa, för att jag är människa, för att vi är ett samhälle. Orden och människosynen slungades ut över åhörarna på den socialdemokratiska partikongressen när Håkan Juholt på lördagsmorgonen prick klockan tio höll sitt installationstal. Det var ett tal fyllt av vitalitet och självförtroende - men framförallt blåste talet till strid för en socialdemokratisk samhällssyn. En social demokrati, med betoning på bägge leden.
Juholt inledde mycket rafflande med kulturen, hur marknadstänkandet och snikna vinstkrav pressar även kulturlivet till konstlad effektivitet. Men vissa saker är inte mätbara, kan inte vägas, prissättas och skall inte sättas ut till en marknad och ska inte heller existera för att någon skall tjäna pengar på detta.
Denna grundläggande syn på marknadsekonomin och dess nödvändiga gränser dominerade talets alla delar. Därigenom förklarade Juholt för 350 ombud och tusentals åhörare vilken socialdemokratins roll är i dag, att sätta gränser för marknaden. Att politiken i demokratin ska vara den ledande kraften, medborgarnas behov vara vägledande och dess frihet, jämlikhet och solidaritet vara samhällets överordnade mål.
Genom denna konfliktpunkt: om människorna som medborgare i ett samhälle eller kunder i en butik, lyckades han både beskriva de senaste årens samhällsutveckling och svårigheten att forma en politik när ett samhälle spricker.
Med Juholts ord: någonting håller på att "gå sönder i Sverige". Vi ser en utveckling som går framåt men där vissa lämnas bakom. Det var denna tudelning, denna segregation och detta det nya klassamhällets Sverige som Juholt beskrev när han satte upp konflikten mellan butiken och samhället. De sista årens politiska debatt har handlat om rörelsen mot mitten. Den som Reinfeldt påstås ha gjort med Nya moderaterna och den som sägs vara kungsvägen för en livskraftig socialdemokrati. I går visade Juholt att hela denna fråga är felställd. Vad det handlar om är att själv sätta en agenda, för när man själv formulerar sin vision utifrån sin kritik av samhället sätter man också själva agendan.
Det är utifrån med vilka värderingar vi väljer att se på samhället som vi avgör vad som är gott, rätt och anständigt. Är en hemlös en acceptabel bieffekt av en konkurrensutsatt och briststyrd bostadsmarknad, en sorteringsskola och en brutaliserad arbetsmarknad? Ja, om man sätter kundens frihet främst, men inte om man är socialdemokrat och ser människans okränkbara rätt till värdighet som politikens viktigaste uppgift.
Juholt var konkret och pekade ut fyra huvuduppgifter för partiet och dess nyvalda ledning. En syneförrättning av ett havererande pensionssystem med syfte att tillsammans med fackföreningsrörelserna i landet skapa en handlingsplan och ta fram konkreta förslag till förändringar som leder till att människor får pensioner som de kan leva på.
Socialdemokraterna lovar också en översyn av skattesystemet så att besked kan ges och förslag till en ny skattereform för likställighet, transparens och hållbara skatter som ska göra att pengarna räcker till välfärden, som vi vill se den.
Juholt lovade vidare en kraftsamling mot barnfattigdomen. Den ovärdighet som människor även djupt in i borgerlighetens led måste uppleva kring det faktum att i detta rikedomens land finns hundratusentals barn som lever och växer upp i fattigdom måste nu omsättas till handling.
Här hittade Juholt återigen en fråga som skapar resonans och berättelse kring sin egen politik. Genom att ta upp barnfattigdomen visar han på ett tydligt sätt upp de senaste regeringarnas misslyckanden och visar också med enkelhet upp ett nära framtida Sverige där alla barn kan följa med på klassresan, köpa en ny jacka när vintern kommer och slipper skämmas när man inte kan gå på kompisens kalas för att man inte har pengar att köpa present. Inga barn skall leva i fattigdom i vårt land 2018. I linje med tankarna kring att begränsa marknadens makt idkade Juholt befriande självkritik.
Med löften om återreglering av misslyckade marknadslösningar ställde han sig i spetsen för ett starkt folkligt missnöje. De skenande elpriserna och de stillastående tågen är inget annat än ett marknadsliberalt fiasko. Därför måste ett ansvarskännande parti våga lyfta frågan: Blev det som vi tänkt? Blev detta bra? Hur ska vi göra istället?
Juholts budskap var att vinstkrav i vård, skola och omsorg aldrig får ta resurser från välfärdens verksamheter och det borde lett till en orolig suck hos några av de privata vård- och omsorgsbolag som hade montrar på partikongressen betalda av vinsterna från den skattefinansierade välfärden. På så sätt var talet ett tydligt steg från den marknadsliberalism som också spelat på strängar i socialdemokratin.
Men steget lite grand åt vänster var snarast en normaliserande placering i mitten. För den som tog sig tid att lyssna på debatten under kongressen blir det tydligt att Juholt är en mittens man som sa det som de allra flesta ombuden också gav uttryck för i sina inlägg. Framför allt gjorde han sin första och viktigaste uppgift. Han gav rörelsen hoppet tillbaka. Fredrik Reinfeldt har fått mycket att tänka på.
Vi andra har underbara dagar framför oss.