De svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye sitter frihetsberövade i etiopiskt fängelse sedan de förra veckan via grannlandet Somalia tagit sig in i den etiopiska provinsen Ogaden för att rapportera om förhållandena där. Anklagelserna mot de båda journalisterna är oklara och inga officiella förklaringar har getts.
Häromdagen visades de båda svenskarna upp i den etiopiska televisionen med bandagerade armar. Cecilia Juhlin på UD:s presstjänst uppger i en kommentar till Aftonbladet att UD finner det lite problematiskt att de etiopiska myndigheterna visar upp tillfångatagna personer på detta sätt trots att inga officiella anklagelser riktats mot dem. Detta är den starkaste kommentar som kommit från officiellt håll i Sverige sedan fängslandet av de båda männen blev allmänt känt. Från utrikesministerns håll har tystnaden varit kompakt.
I Grekland hindras fartygen i Ship to Gaza-brigaden från att lämna hamn och ge sig ut på internationellt vatten. De grekiska myndigheterna hänvisar till säkerhetsskäl kopplade till den israeliska havsblockaden när de vägrar att ge fartygen i Freedom Flotilla utresetillstånd. Båtarna hålls därefter kvar i hamn med militära maktmedel. Särskilt upprörande är att det är en socialdemokratiskt styrd nation inom den europeiska unionen som agerar på detta sätt.
Tystnaden från Sverige, den europeiska unionen och det övriga världssamfundet är i praktiken ett medgivande för den israeliska blockadpolitiken och det övergrepp mot solidaritetsaktionen som kvarhållandet innebär.
Att den så kallade Kvartetten, det vill säga FN, EU, USA och Ryssland dessutom uppmanat alla stater att förhindra att skeppen i Ship to Gaza-brigaden når fram till Gaza är än mer upprörande. Den svenska tystnaden i denna fråga innebär att Sverige de facto står bakom den europeiska unionens hållning i frågan och slutit upp bakom blockaden mot Ship to Gaza.
Dessa två exempel är talandet för hur den svenska tystnaden i utrikespolitiken innebär att vi faktiskt inte gör vår röst hörd mot solklara övergrepp mot svenska individer. När det gäller Martin Schibbye och Johan Persson är övergreppen mot yttrandefriheten uppenbara. Det är för att tysta rapporteringen från Ogaden-provinsen som de fängslats. Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan gränser är solklar i sin analys av läget när han skriver:
"De två svenska journalisterna var där som just journalister, och därför blir gripandet av dem omedelbart en politisk fråga. Det är utmärkt att den svenska ambassaden i Addis Abeba agerar och försöker få kontakt med svenskarna. Men nu måste även den svenska regeringen, som länge sagt att informations- och pressfrihet är en av huvudfrågorna i utrikespolitiken, också agera och omedelbart kräva de båda svenskarnas frihet. Men ännu har den svenska regeringen valt att ligga lågt. Martin Schibbye och Johan Persson sitter fängslade för att de utövat sin journalistiska rätt att rapportera. Om inte det är politiskt, vad är det i så fall?"
Men utrikesminister Carl Bildt står inte upp för press- och informationsfriheten på det sätt han borde. Han står överhuvudtaget inte upp alls. Han hukar i vassen som ett förskrämt barn. Samma sak i Israelfrågan. Det är inte annat än skamligt.