Under Almedalsveckan kommer den så kallade barnfattigdomen att hamna i centrum vid ett flertal samhällen. Just nu i semestertider blir skillnaderna mellan den som lever under goda villkor och den som lever i utsatthet att bli extra tydliga.
För många av oss är sommaren en tid som vi förknippar med aktiviteter. Det är semesterresor till Gotland, Öland, Västkusten eller något exotiskt resmål utanför landet. Det kan också vara utflykter till badparker med vattenrutschbanor, lekland eller liknande. Aktiviteter som gräver djupa hål i plånboken. Aktiviteter som helt enkelt är en utopi för föräldrar i en ekonomiskt utsatt situation att kunna klara av. Det blir en grupp i samhället som kan och en som inte kan.
Med den fattigdomssyn som alltfler borgerliga debattörer börja ge uttryck för så är detta inget problem. Med en fattigdomssyn som tar sin utgångspunkt i absoluta termer ska en stor del av befolkningen acceptera att man inte har råd med en hel del saker. Det relativa fattigdomsbegrepp som tar sin utgångspunkt i att människor faktiskt har rätt till mer än en bostad och mat för dagen förkastar man och menar att det skapar ett samhälle där vissa kommer att betraktas som fattiga bara för att man saknar guldkant i tillvaron. Detta säger något om vilken människosyn man företräder.
Om man nu bortser från de vuxnas situation och fokuserar på barnen blir diskussionen än mer intressant. Barnen har ju ingen som helst möjlighet att påverka sin situation. De är helt utelämnade åt den ekonomiska verklighet som de hamnat i genom födsel och ohejdad vana. De borgerliga "absolutisterna" brukar hänvisa till de vuxnas möjligheter att påverka sin situation och i undertonen insinuera att den ekonomiska utsatthet familjerna befinner sig i beror på utsvävande leverne och lättja. Men barnen kan på intet sätt förändra sin situation.
Det är tur att det finns organisationer som Unga Örnar som försöker sopa roliga aktiviteter för de barn vars föräldrar inte har råd att förgylla sina barns somrar. Det är solidaritet i praktiken.
Det vore också önskvärt om kommunerna också insåg att de kan göra skillnad för dessa barn genom att satsa på kostnadsfria sommarlovsaktiviteter. Här borde socialdemokratiskt styrda kommuner gå före och visa vägen. I Norrbotten har samtliga kommuner socialdemokratisk ledning. Det vore därför alltför väl om vi i Norrbotten till nästa sommar kunde se framsteg på detta område. Det vore att satsa på jämlikheten i samhället i praktisk handling.