Inför onsdagens partiledardebatt målades denna debatt upp som en ödesmatch för den socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt. I morgonsofforna i de olika Tv-kanalerna tävlade politiska kommentatorer och statsvetare om att förstärka ödesstämningen och diskutera som om denna debatt skulle kunna bli droppen som får bägaren att svämma över och få avgångskraven att flöda fritt.
Men det är inte i partiledardebatter som Håkan Juholts svaghet ligger. Det är tvärtom det forum där han verkligen ser ut att trivas som fisken i vattnet och där han också briljerar både retoriskt och politiskt. Detta poängterade också statsvetaren Jenny Madestam nyanserat medan Aftonbladets Lena Mellin uppenbarligen vädrade blod och högg hårt, som vanligt får man väl säga.
Jenny Madestam måste känna sig nöjd med morgonens analys i SVT-soffan. För visst briljerade Håkan Juholt på många sätt i årets första partiledardebatt, trots den enorma press som han är satt under av sensations- och blodlystna journalister som Lena Mellin på Aftonbladet och Niclas Svensson på Expressen. Trots denna press förmådde Juholt måla upp vilka tydliga skillnader som finns mellan ett socialdemokratiskt Sverige och alliansens Sverige, och hur detta påverkar den vanlige svensken.
Håkan Juholts tar i sin samhällsanalys utgångspunkten i vår tids stora samhällsproblem, arbetslösheten. Med en arbetslöshet i närheten av åtta procent och med mörka moln i horisonten i form av en hotet ifrån en fördjupad internationell ekonomisk kris så efterlysta han aktiva och kraftfulla åtgärder från regeringens sida för att skapa fler jobb och mildra effekterna av den rådande lågkonjunkturen. Alternativet är att arbetslösheten ökar och att merparten av de nu långtidsarbetslösa kommer att låsas i en permanent arbetslöshet även när konjunkturerna blir bättre och jobben blir fler.
I Juholts bild av skillnaderna mellan det röda och det blå Sverige är valet mellan skattesänkningar för de som redan har det gott ställt och satsningar på den som behöver samhällets stöd central. Att på blått manér välja att sänka restaurangmomsen och låta dessa pengar gå ner i krögarnas fickor är inget sätt att bygga Sverige starkt, menar Juholt. I det röda Sverige går satsningar på vård, skola, omsorg och framtidsinvesteringar i infrastruktur före sänkta priser på hamburgaren på McDonalds och Max.
Fredrik Reinfeldts svar i repliken visar mer än väl hur Moderaterna och regeringen ser på satsningar inom välfärden och investeringar i framtiden. Hur många miljarder per minut gjorde du slut på, frågade Reinfeldt. Att satsa på att bygga Sverige starkt och att ge svenskarna den välfärd i form av vård, utbildning och trygghet som de förtjänar är i hans ögon inget annat än kostnader och minusposter i budgeten. Detta om något visar på Reinfeldts och regeringens visionslöshet. När man inte längre kan införa fler jobbskatteavdrag och restaurangmomssänkningen redan är genomförd står man nakna utan politisk vision inför framtiden. Man kan bara hoppas att väljarna genomskådar detta och ser kejsarens nya kläder som de verkligen är, i stället för hur de framställs. Gårdagens partiledardebatt borde ha öppnat ögonen hos en del i alla fall.