Sverigedemokraternas har antagit ett nytt principprogram. Vad står det egentligen där?
Partiet säger sig vilja etablera sig som socialkonservativt - med nationalistisk grundsyn. Av programmet utläser jag dock värdekonservatism. Bland annat den kristna nationalstaten, invandrades assimilering och kärnfamiljens bevarande står i centrum. Det sociala inslaget skulle möjligen vara att SD anser att staten har ett visst ansvar för välfärden.
Man tar spjärn mot socialism och liberalism genom att påstå att dessa ser människan som konturlös lerklump vilken enbart formas av miljöfaktorer: "Miljön har visserligen stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta vid det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa."
Den synen är inte alls unik för SD. Egentligen är det bara vassa queer teoretiker, exempelvis Judith Butler, som på allvar diskuterar huruvida egenskaper som kön och sexualitet är resultat av naturlig process eller om dessa formas genom ständigt återskapade kulturella föreställningar.
SD legitimerar ett särartstänkande baserat på biologi. Exempelvis talar man om nationen som en naturlig gemenskap. På sätt och vis ett världsfrånvänt synsätt - nationsgränser är inte statiska även om just Sveriges gränser varit stabila en tid.
Vidare anser man att en stark kristen nationell identitet är något att samlas kring. I SD:s värld är svenskhet snålt tilltagen. Alla ska vara så lika som möjligt på alla sätt. På samma gång som det framhålls hur demokratiskt partiet är, sägs att personer som invandrar - inte många! - ska anpassa sig. I nästa andetag skriver man att ingen nation har rätt att förslava något annat folk. Tankebygget hänger dåligt ihop.
Staten ska ge ett grundläggande startpaket i svenskhet, därefter är det upp till individen att anpassa sig. Man anser att om alla är lojala med Sverige så uppstår inte segregation och motsättningar. Därmed identifierar SD invandring som samhällshot, vilket är klassisk främlingsfientlighet.
Det är slående att ett parti som ser andra kulturer som hot mot svenskheten inte ägnar en rad åt amerikaniseringen. Vårt språk och vår kultur fullkomligt dryper av USA-anpassning. Enligt SD harmonierar detta troligen med svensk kultur och något som svenskar frivilligt har tagit till sig.
I nästan varje avsnitt lyfts demokratiska paroller om alla människors lika värde fram, samtidigt som man framhåller olikheter grundade på kön, etnicitet och religion. Kärnfamiljen är bästa stället för barn att växa upp i, också den är en naturlig gemenskap menar man. Därför bör inte ensamstående eller samkönade par få adoptera. Det sägs i samma andetag som man påpekar att trakasserier och förföljelse av någon på grund av hennes sexuella läggning är förkastligt. Motsägelsefullt är bara förnamnet.
Programmet framstår som en språklig makeover med välpolerad ton utan uttalade islamofobiska formuleringar. Det är ett hyllande av ett tillstånd av homogenitet som egentligen aldrig har funnits. Med inträdet i riksdagen ser sig SD nödgade att, åtminstone språkligt, distansera sig från en hatisk och konspiratorisk miljö där personer som Anders Behring Breivik får näring. Men även om nationalismen är något nedtonad är den ändå så påfallande att anhängare känner igen sig. Dessutom får man intrycket av att SD talar med kluven tunga - särskilt efter vad som framkom i Uppdrag granskning i onsdag om riksdagsledamoten Kent Ekeroths koppling till Counterjihad-rörelsen.
Frågan är dock till vem man riktar sig med det nya programmet. Med begreppet konservativ lägger man sig klart i högerfåran. Den senaste partisympatiundersökningen tyder på att hela folket går åt höger utan att fundera nämnvärt över ideologi. I den svängen kanske SD kan plocka några röster.