När regeringen år 2009 införde lagen om valfrihetssystem (LOV)fick kommunerna, i enlighet med det kommunala självstyret, rätten att själva välja om man ville införa dessa valfrihetssystem eller inte. I dagsläget är det drygt 150 kommuner som valt att införa de valfrihetssystem som lagen möjliggör. Övriga kommuner har i valfrihetens namn valt att gå en annan väg, oftast utifrån ideologiska skäl, trots att regeringen kryddat införandet av lagen med stimulanser till de kommuner som väljer att genomföra LOV.
Att inte samtliga 290 kommuner i landet valt att hoppa på LOV-tåget är uppenbarligen något som stör äldreminister Maria Larsson (KD). Vid ett flertal tillfällen har ministern varit ute och hotat de kommuner som valt att inte genomföra LOV med tvångslagstiftning. Väljer man inte frivilligt att lyda alliansregeringens propåer så ska man med tvångsmedel fås in på den rätta vägen.
Under våren skrev äldreminister Maria Larsson i ett debattinlägg på nätsajten Newsmill:
"Än så länge är det frivilligt för kommunerna att införa LOV. Sedan den 1 januari 2010 är det dock obligatoriskt för landstingen att införa vårdvalssystem i primärvården. Regeringen har klargjort att det under mandatperioden kommer att göras en satsning för att få ännu fler kommuner att införa fritt val inom äldreomsorgen. Senast 2014 bör alla kommuner i landet ha beslutat om valfrihet för den enskilde enligt LOV. Annars bör tvingande lagstiftning övervägas.
Fortfarande finns det politiker som vill stoppa utvecklingen och förneka medborgarna möjligheten att själva välja vem som ska vara deras utförare av till exempel hemtjänst. De slagordsliknande invändningar - som framför allt vänsterpolitiker använder - är, menar jag, missvisande. Det är inte fråga om obligatorisk privatisering. Det handlar om konkurrens på lika villkor för alla utförare, privata som offentliga, frivilligorganisationer eller personalkooperativ. Konkurrensen handlar om kvalitet och inte om pris eftersom ersättningen är lika för alla. De utförare som är mest attraktiva och kundvänliga kommer också att vara de som får flest kunder."
Det är inte fråga om obligatorisk privatisering, skriver Maria Larsson. Detta är inget annat slagordsliknande invändningar från vänsterpolitiker, menar hon. För henne handlar det om konkurrens på lika villkor, där konkurrensen handlar om kvalitet och inte om pris. Men verkligheten har visat att konkurrensen i alltför många av de kommuner som genomfört LOV faktiskt har handlat om pris i stället för om kvalitet.
Maria Larsson vill i valfrihetens namn tvinga alla kommuner i vårt avlånga land att öppna upp sina verksamheter för äldre för företag som Carema och Attendo. För det är sådana drakar som vinner mest på att valfrihetssystem införs, inte verksamheter som drivs av frivilligorganisationer och personalkollektiv som MAria Larsson underförstått förespeglar. Är LOV så viktig för alliansregeringen att man är beredd att sätta det kommunala självstyret ur spel? Uppenbarligen. För valfrihet är uppenbarligen en så helig dogm för regeringen att man är beredd att göra allt som krävs för att tvinga in motsträviga kommuner i valfrihetssystemens osäkra värld.
Maria Larsson, låt de kommuner som inte vill tvingas leka tillsammans med företag som Carema och Attendo slippa detta.