Ett av den borgerliga regeringens paradnummer har varit kampen för att minska det så kallade utanförskapet i vårt samhälle och minska avståndet till arbetsmarknaden för de sjukskrivna. För att åstadkomma detta har regeringen nu, som man själva säger, "förädlat" det arv man fått från tidigare socialdemokratiska regeringar. Den borgerliga förädlingen av sjukförsäkringen har framförallt bestått i införandet av ett antal stupstockar för den sjukskrivne i form av tidpunkter då en del av tryggheten upphör.
Efter nittio dagars sjukskrivning kommer den första förändringen då den sjukskrivnes arbetsförmåga inte längre ska prövas enbart mot de egna arbetsuppgifterna utan gentemot samtliga arbetsuppgifter hos arbetsgivaren. Detta är i och för sig ingen felaktighet. Det man däremot kan ifrågasätta är om detta ska ske vid en fixerad tidpunkt. För många borde kanske denna prövning ske tidigare för att påskynda rehabiliteringen tillbaks till arbetsplatsen.
Då sjukskrivningen passerat ett halvår ska den sjukskrivnes arbetsförmåga prövas gentemot hela arbetsmarknaden och samtliga tänkbara arbetsuppgifter som kan tänkas förekomma på den svenska arbetsmarknaden. Det behöver alltså inte vara ett existerande arbete som du skulle kunna utföra som utgör grund för att din arbetsförmåga ska bedömas som existerande och rätten till sjukpenning upphöra. Om det med stor sannolikhet bedöms att du kan återgå till den egna arbetsgivaren kan dock fortsatt sjukskrivning godkännas. Efter ett år så kommer den verkliga stupstocken. Då bedöms samtligas arbetsförmåga gentemot hela arbetsmarknaden. Efter dag 180 kan därför effekten av rehabiliteringen för den sjukskrivne i värsta fall bli att han/hon får övergå från att vara inne på arbetsmarknaden till att hamna utanför arbetsmarknaden i arbetslöshet.
När man ser till hur rehabiliteringskedjan för de utförsäkrade har fungerat väcker inte resultaten någon större lust att ta fram pukorna och trumpeterna för en jubelfanfar. Enligt bedömningar från Försäkringskassan har numera cirka sextio procent av de som utförsäkrats återkommit i sjukskrivning efter arbetslivsintroduktionen hos Arbetsförmedlingen. Vid månadsskiftet juni-juli i fjol låg denna siffra på cirka fyrtio procent. Av de 14 321 personer som utförsäkrades vid årsskiftet 2009-2010 hade sista juni endast 362 personer fått ett osubventionerat jobb på den öppna arbetsmarknaden, 710 personer hade fått en anställning med någon form av samhällsstöd, 255 personer hade fått nystartsjobb, 3 948 personer var inskrivna i något arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd, 589 personer var arbetslösa och inskrivna på Arbetsförmedlingen. Man kan också konstatera att 782 personer av de som utförsäkrades vid förra årsskiftet lämnat arbetslivsintroduktionen hos Arbetsförmedlingen men ej återvänt till sjukförsäkringen.
De närmaste åren kommer enligt prognoserna cirka 75 000 personer att utförsäkras från sjukförsäkringen och överföras till Arbetsförmedlingen. För många av dessa innebär detta bara en kortare rundtur hos AF för att sedan återvända till sjukförsäkringen. Risken är stor att många av dessa så småningom har kommunernas socialkontor som enda möjliga utväg för sin försörjning. Är det så vi vill att vårt samhälle ska se ut? Det är frågan vi måste ställa oss.