LEDARE: Tuffare tider i utanförskapet

Försämrad a-kassa och hårdbantat Ams ska öka utbudet av arbetskraft och skapa fler jobb. Ekvationen går inte ihop. Utbudet av arbetskraft ökar, men arbetsmarknaden kommer inte att kunna suga upp alla dem som annars skulle ha fått sysselsättning eller utbildning i Ams regi. Det syns redan i statistiken där den öppna arbetslösheten ökar. En undersökning av radions Eko-redaktion gjord bland landets arbetsförmedlingar förstärker bilden. Trots den starka konjunkturen ser det dystert ut för dem som under lång tid varit inskrivna som arbetssökande. Deras chanser till ett jobb är små, både i låg- och högkonjunktur. Sänkt a-kassa och sänkt arbetsgivaravgift lyfter inte in den här gruppen på den ordinarie arbetsmarknaden. Inte heller regeringens nystartsjobb. De hjälper några, men långt ifrån alla. Futtiga 10 000 nystartsjobb ska ersätta 60 000-70 000 Ams-åtgärder. Nystartsjobben riktar sig dessutom bara till arbetsgivare som sysslar med affärsverksamhet. Ams må vara i behov av reformering, men då i form av förstärkning och inte avlövning. Det kommer alltid att finnas människor som inte platsar på den ordinarie arbetsmarknaden. De är inte friska nog. De har inte rätt kompetens. Inte rätt utbildning. Alliansregeringens tal om att alla har rätt till ett jobb, om de så bara kan jobba en timme per vecka, är vackert, men ohållbart. Vilken arbetsgivare anställer personal med den hälsan och den låga kapaciteten? Ingen. Arbetsgivare kräver personal som kan jobba till hundra procent. Minst. Däremot har alliansregeringen rätt i att alla som vill och kan också ska ha ett arbete att gå till. Det är också riksdag och regerings sak att se till att den möjligheten förverkligas. Arbetsplats-er, i offentlig regi, där människor kan få höja sin kompetens, jobba utifrån sin förmåga och kanske så småningom ta sig ut på ordinarie arbetsmarknad. Men om så inte sker, är det ingen katastrof. De tillför ändå samhället nytta samtidigt som de höjer sin livskvalitet. Gröna jobb och Plusjobb är arbeten av det slaget. Projekt som satt runt 23 000 långtidsarbetslösa i arbete. Åtgärderna är föraktade av alliansregeringens och Konjunkturinstitutets ekonomstinna organisationer och har följdriktigt fallit offer för den smått fanatiska utrensningspolitik som pågår. Behovet av enkel service i hemmet är stort och växer i takt med en åldrande befolkning som ska bo kvar i sitt hus eller sin lägenhet så länge som möjligt. För att de vill ha det så, men framför allt för att göra den skattefinansierade vården och omsorgen billigare. En ny undersökning, en av många, visar att varje år söker 85 000 personer över 65 år vård för att de fallit och skadat sig. Hälften får stanna på sjukhus, oftast handlar det om höftfrakturer. Fallolyckorna kostar samhället fem miljarder kronor per år. Det är dom enkla vardagsbestyren i hemmet som vållar olyckorna, frakturerna och miljardkostnaderna. Här finns det insatser att göra och pengar att spara och här har socialdemokraterna någonting att fundera över när de ska utforma den politik partiet ska föra i opposition och gå till val på 2010. En arbetsmarknadspolitik som verkligen uppfyller målsättningen att alla ska med. Alliansregeringens politik hjälper inte de långtidsarbetslösa. Det tror inte ekonomiprofessor Lars Calmfors. Det tror inte ens arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Det var ju ingen överraskning. Frågan är vad regeringen tänker göra, eller snarare låta bli att göra, för att inte alla dessa människor ska hamna i ett än hårdare utanförskap? Kristdemokrater, folkpartister, centerpartister - kom ut ur garderoben!

Ledare: Tuffare tider i utanförskapet