För några veckor sedan fick jag en skrift med posten. Avsändare var Svenskt Näringsliv. Det brukar dyka upp små skrifter därifrån lite då och då. Det är en del av deras "information" till oss som håller på med opinionsbildning. Skrifterna brukar handla om hur Svenskt Näringsliv vill att det svenska samhället ska omformas utifrån de önskemål de privata företagen i vårt land har. Svenskt Näringsliv, och dess föregångare Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), är duktiga på att bedriva lobbying, och mycket av deras opinionsbildningsarbete ligger till grund för den förändring i samhällsklimatet som vi kan se i Sverige i dag. Det är alltså ingen organisation som man kan underskatta.
Den skrift som de nu hade tagit fram hade den fyndiga titeln "InLASt". I boken berättar man om det säregna landet Sverige där tryggheten på arbetsmarknaden är så stor att den hindrar människor att byta jobb även om de känner att de vantrivs på jobbet. Lagen om anställningsskydd har i Svenskt Näringslivs värld blivit en boja som gör människor till betonghäckar som inte vågar utvecklas och pröva sina vingar.
I skriften berättar man om Anders, en femtioårig projektassistent inom IT, som uttrycker sin frustration av att vara "fastbränd av LAS". Trots att hans engagemang i jobbet är nere på noll och han känner håglöshet och lider av sömnproblem säger han: "En så säker plats som jag har arbetat upp under många år, ger man inte upp i första taget."
Vi kan läsa om Jens, en trettiosjuårig projektingenjör, som upplevde att han, på sitt tidigare jobb, inte hade arbetsuppgifter som matchade hans studier och kompetens. Rädslan i att förlora tryggheten i anställningen gjorde att han inte vågade pröva nytt av sig själv. Han berättar nu om den glädje han kände när han, efter neddragningar på företaget, äntligen fick sparken och fick chansen att pröva på något nytt.
"InLASt" är också berättelsen om Berit, en frustrerad mentalskötare som inte vågar pröva på en anställning hos ett privat psykboende trots att hon trivdes där när hon arbetstränade där under en period. Detta då hon hamnar sist i turordningen om hon byter arbetsgivare.
Svenskt Näringsliv försöker i skriften "InLASt" måla upp bilden av att dessa människor fjättras i sin arbetslivssituation på grund av den trygghet som LAS ger, och att den begränsar människors vilja att ta ett nytt språng i arbetsliv. Jag läser en helt annan berättelse än den Svenskt Näringsliv vill att jag ska läsa. Jag läser om Anders, Jens och Berit som inte vågar pröva på att byta jobb eftersom de vet hur hårt fallet kan bli om de senare skulle förlora jobbet. Det finns nämligen ingen trygghet under den omställningsresa som de skulle vilja göra. Skyddet i arbetslöshetsförsäkringen är för dåligt. Det är den rädslan som låser dem inne, inte tryggheten i LAS.
När jag läser "InLASt" så läser jag om det säregna landet man vill skapa där trygghet inte ska få finnas. Ett land där du inte behöver vara rädd för att förlora jobbet eftersom det aldrig fanns någon trygghet i anställningen. Och visst kan vi ha det som Svenskt Näringsliv vill. Om vi tror att hungriga vargar jagar bäst. Om vi tycker det är okej att man som arbetstagare alltid ska befinna sig i ett tillstånd av maximerad oro och rädsla.
Men det finns en annan väg att gå. Är man trygg även under omställningen vågar man ta nya steg och pröva sina vingar. En bra arbetslöshetsförsäkring stimulerar just den flexibilitet som Svenskt Näringsliv eftersträvar. Men det vill man absolut inte se.