"När jag vaknade i morse var allt sig likt. Inget förändrat. Jag sneglade mot högra sidan av sängen, där låg han. Andades lugnt, han såg så harmonisk ut, så lugn och så snäll. För en stund glömde jag bort den han skulle bli då han vaknade. Jag önskade bara att få stanna tiden, att han alltid kunde vara den han var precis nu. Så fort täcket började röra på sig frös jag till, hela jag blev som till is och jag tänkte: Vad kommer hända i dag? Vad kommer gå snett just i dag? Och hur kommer jag känna ikväll när jag går och lägger mig igen, när ännu en dag har gått, och inget har förändrats. Jag väntade på att han skulle öppna ögonen, vågade knappt röra mig, låtsades sova. Den här dagen vaknade han på fel sida, ja, det fanns dagar där han var som en ny människa när han vaknade, som om han bestämde sig att denna dag skulle han försöka göra allt rätt. De dagarna vaknade han på rätt sida. Detta var inte en sådan dag..."- Nov 2005
Det har nu gått lite drygt 5 år sedan jag lämnade en relation som kunde kostat mig livet. Jag överlevde - men hur? Jag anmälde och gick. Då påbörjades en annan resa, i myndigheternas värld. Möten, alla slags möten, där jag gång på gång berättade mina upplevelser för både förstående och oförstående personer. En resa som bröt ner mig men stärkte mig på samma gång. En resa jag aldrig kommer glömma. En resa som är en del av mig. En resa som fick ett slut.
Jag får ofta frågan om varför jag väljer att berätta öppet om det som hänt. För mig handlar det om att våldet stal flera år av mitt liv: År av rädsla för att någon skulle få veta, rädslan för vad andra skulle tycka och tänka om de fick veta. Rädslan över att misslyckas, att inte bli betrodd. Rädslan över att stanna kvar. Rädslan över vad som skulle hända om jag gick.
Jag funderar ofta på frågan; Vad är trygghet för mig? Jag frågar mig först; Vad VAR trygghet för mig för några år sedan? Längtan efter att slippa vara rädd, att inte behöva vakna med ont i magen varje dag och undra vad som ska gå snett just den dagen. Trygghet för mig var önskan om att inte varje stund behöva föra en kamp med mitt inre, med förnuftet som sa gå och hjärtat som sa stanna kvar. Trygghet var att slippa låtsats som om ingenting hade hänt, att folk runt omkring mig bara skulle förstå.
Vad är trygghet för mig i dag, 5 år senare? Trygghet är att vakna med ett leende på läpparna och en härlig känsla i magen som undrar vad denna dag har att bjuda på för möjligheter. Trygghet för mig är att vara älskad; av mig själv, min man, mina barn, min familj och mina vänner. Trygghet för mig är att vara stolt över den jag är och mina erfarenheter och känslan av att kunna bidra till ett tryggare samhälle för alla. Det är trygghet för mig!
Vad är trygghet för dig?