Som boende i en inlandskommun, har jag många gånger debatterat den grundläggande samhällsservicen och avsaknaden av den samma med borgerliga statsråd. Det har handlat om allt från betaltjänster, lantbrevbärare, poliser i glesbygd, bredband och telefoni. Men nu måste jag även lägga in en annan aspekt i den grundläggande samhällsservicen. Tillgången till fullgod och likvärdig sjukvård, för min del handlar det om att medborgare ska kunna bli sjuka på obekväm arbetstid. I min hemkommun Arjeplog har vi 25 mil till Sunderby sjukhus och det blir en större och större utmaning för framtiden.
Jag har alltid argumenterat utifrån perspektivet, att små kommuner inte har möjlighet att kompensera för den utarmande politiken som sker från den borgerliga regeringens sida. Arjeplogs kommun har inte kunnat kompensera för neddragningarna i vuxenutbildningen, vi kommer att få svårigheter med konsekvensen av lärarlegitimationen i vår enda byskola och uteblivet extra statligt stöd till kommunerna slår hårt. Mina partikamrater som har egen majoritet där hemma, brottas med underskott i budgeten med uppåt 7-8 procent av den totala kommunbudgeten. Det är en stor del av den totala budgeten, som naturligtvis kommer att både synas och kännas av oss som bor i Arjeplog.
Vad har då att kunna bli sjuk på obekväm arbetstid, med den grundläggande samhällsservicen att göra? En mycket stor och viktig del, skulle jag vilja påstå, det handlar om en samhällsstruktur och trygghetskänslan som ska finnas i ett samhälle. Tänk er själva att leva i ett samhälle som har en enda vårdcentral, som nästan i princip stänger när det blir kväll och natt. Skulle ni flytta dit med barn eller om du själv har kommit upp en bit i ålder. Skulle inte tro det, gränser går någonstans för alla människor och sjukvård är en del av välfärden som många människor anser vara oerhört viktig.
Som boende i en socialdemokratisk styrd kommun och ett socialdemokratiskt styrt landsting, så förväntar jag mig mer ur ett solidariskt och ur ett fördelningspolitiskt perspektiv, än vad vi kan se sker med en borgerlig regering. En viktig fråga för min egen del, är om Arjeplogs kommun och mina partikamrater där hemma klarar att kompensera kostnaderna, för det borgerligt införda fria vårdvalet? Ett vårdval som i stor utsträckning sker i länets större kustkommuner och där människor har nära till ett sjukhus? Nej, naturligtvis inte, här krävs en politisk kraftsamling som borde innebära att de val som befolkningen i Arjeplog har, det vill säga OBS-platser får finns kvar och att trygghet för sjukdom som sker på obekväm arbetstid säkras.
Det minskande befolkningsunderlaget är vad jag förstår ett argument, ett argument som jag förstår, det är bara att läsa SCB:s statistik, men den befolkningsstatistiken visar att länet som helhet har många utmaningar.
Jag tror på politikens kraft och vilja att göra skillnad i människors vardag. Omfördelningsprincipen har och är stark inom socialdemokratin, därför så är det inte rimligt ur ett socialdemokratiskt perspektiv, att inte ta hänsyn till en skillnad mellan stark och svag, eller fattig och rik.
Så jag kommer att fortsätta debattera den grundläggande samhällsservicen utifrån ett glesbygdsperspektiv. För mig blir det självklart och naturligt, jag lever och bor i länets minsta kommun.