BENGT-URBAN FRANSSON PITEA-TIDNINGEN.SE: Tillväxten är grunden

Ibland när jag sitter och funderar över vart vårt samhälle är på väg, vad som händer i människors vardag och hur detta påverkar vårt sätt att tänka kan jag känna frustrationen välla upp inom mig. Så var det i går när jag läste den debattartikel som Erik Lundström (FP) hade inne i tidningen. Titeln på debattartikeln var "Finns det en framtid för socialdemokratisk politik". Hans utgångspunkt var att den socialdemokratiska politikens misslyckande berodde på att vårt mål varit att göra människor bidragsberoende och att människor äntligen vaknat upp ur detta bidragstänkande och i stället sätter välfärden främst. Sedan raljerar också Erik Lundström över den norrbottniska befolkningen, och som han beskriver det, deras vilja att ha kvar det gamla. Uppenbarligen är det fel på oss här i norr som inte förstår.
Hela Erik Lundströms sätt att analysera socialdemokratin är minst sagt halsbrytande. Men det är klart att ur ett borgerligt perspektiv fyller det syftet bättre att beskriva socialdemokratin som en rörelse för att göra människor bidragsberoende i stället för att lyfta den som arbetarnas frihetsrörelse. Grunden för hela arbetarrörelsen var, och är fortfarande, arbetets värde och möjligheterna att klara sig på sitt eget arbete. Det handlade i arbetarrörelsens barndom om att frigöra sig från den beroendeställning och den underordning som fanns gentemot den som ägde företagen och fabrikerna, genom att se till att arbetaren fick en ersättning för sitt arbete som stod i proportion till värdet av det arbete man utförde, men också om att arbetaren skulle ha en trygghet i sin anställning som gjorde att arbetsgivaren inte skulle kunna spela ut arbetarna mot varandra och få dem att konkurrera med varandra med lägre löner.

Socialdemokratin bygger på övertygelsen om att ett land där såväl arbetsgivare som arbetstagare har vettiga förutsättningar är bästa grunden för tillväxt. Målet är att se till att vårt land har en så god tillväxt som möjligt, eftersom tillväxten är grunden för all välfärd i samhället. Skapas det inte resurser i ett samhälle finns heller inget att fördela.
Men skillnaden mellan framförallt Moderaterna och Socialdemokraterna handlar om synen på tillväxt. Är tillväxten målet för politiken eller ett medel? För oss socialdemokrater är utgångspunkten vad vi vill åstadkomma med vårt samhälle, hur vi vill att det ska formas för framtiden. Eller rättare sagt är det vad utgångspunkten borde vara. Vi har glömt att tala om det Sverige vi vill se i framtiden och glömt beskriva hur olika delar kuggar ihop med varandra i detta framtidsbygge. Men vi har också glömt att säga det självklara, att grunden för att vi ska lyckas är att alla bidrar efter sin förmåga, att alla ska göra sin plikt i samhällsbygget. Alla som kan ska också få chansen att arbeta och bidra till att vi har en tillväxt i vårt land som skapar möjligheter till välfärd.
Men vi får inte sluta att tala om varför våra trygghetssystem är en nödvändighet för att kunna hålla tillväxten uppe. Skulle arbetaren återigen hamna i den sits man satt i vid förra århundradets början där man fick stå med mössan i hand och acceptera löner som man inte kunde leva på för att överhuvudtaget få ett jobb så lär inte tillväxten bli lika god som den varit i välfärdens Sverige. Ska vi kunna säkra tillväxten i vårt land måste vi ha ett Sverige som håller samman, där ingen lämnas vind för våg och endast den starke når land. Räddningsbojen måste finnas, och den heter välfärd via tillväxt.
Erik Lundström förutspår socialdemokratins död, då han menar att S kommer att hamna på nivåer som Vänsterpartiet om de går vänsterut och att S kommer att ätas upp av Folkpartiet om de går högerut. Jag tror det finns all anledning för Erik Lundström att oroas mer över FP:s egen framtid. Risken är större att FP utplånas än att S går under. Just nu finns inget genomslag för de socialliberala idéerna i regeringen. De har Moderaterna effektivt sett till.