Det är med ett tungt hjärta jag nu läser om de krigsförbrytelser som begås över Gazaremsan. Det är Davids kamp mot Goliat.
När Stefan Löfven gick ut med en facebookuppdatering som egentligen hade kunnat vara tagen från vilken europeisk statsminister som helst skapade det starka reaktioner. Israel-Palestina konflikten kanske inte är den fråga som hamnar överst på agendan inför valrörelsen, men vad som är viktigt att komma ihåg är att för folk med bakgrund från Mellanöstern är Israel-Palestinakonflikten allt som oftast kanske den allra viktigaste av politiska frågor. Den anses inte endast vara en konflikt mellan israeler och palestinier. Den handlar om så mycket mer; antikolonialism, apartheid och att kämpa för förtryckta folks rätt till frihet.
En stor del av Socialdemokraternas väljarbas utgörs idag av folk med utomeuropeisk bakgrund och många av dem kommer från Mellanöstern. På Rosengård i Malmö fick Socialdemokraterna i förra valet över 80 %. Om Socialdemokraterna skulle framstå som ett parti som försvarar den israeliska krigsföringen skulle Socialdemokraterna tappa ytterligare procentenheter inför valet. Vad borde då Socialdemokratin göra för att ta kommandot i frågan? Partiet borde glömma tvåstatslösningen och istället föreslå en enstatslösning.
En tvåstatslösning är varken realistisk eller gynnsam för endera part. Resultatet skulle bli som idag att Palestinierna skulle få bo i utvalda ”Bantustans” vilket de i princip redan gör på Gazaremsan och Västbanken. Bantustans kallades de områden i Sydafrika som tilldelades den svarta majoritetsbefolkningen av den vita apartheidsregimen. Målet var att de svarta skulle ha rösträtt i dessa områden och vara helt åtskilda från områden som styrdes av apartheidregimen. Ska man finna en lösning på Israel-Palestina konflikten kan man relatera till ett land som Socialdemokratin väl känner till: Sydafrika.
Målet med en enstatslösning är att palestinierna ska få fullvärdigt medborgarskap och rösträtt i Israel. På så sätt skulle de även ha rätt att flytta runt fritt inom landets gränser, även utanför Västbanken och Gazaremsan. Det skulle också uppstå politiska partier som parlamentariskt skulle kunna gynna palestiniernas intressen. Vad många borde fråga sig är varför Israel fortfarande ockuperar Västbanken, varför har de inte annekterat den? Om en stat annekterar ett område måste staten ge personerna som bor i det området rösträtt. Det är den israeliska högerregeringens värsta mardröm.
Men det är inte de svenska socialdemokraternas värsta mardröm. Precis som Socialdemokraterna aktivt bidrog till enande av Sydafrika, har tiden nu kommit till att aktivt bidra till en enstatslösning i Israel/Palestina. Målet är nu att kräva rösträtt och medborgerliga rättigheter för palestinierna. På så sätt löser man konfliktytor som bosättningarna, muren och Jerusalems status. Om alla får samma möjlighet att bosätta sig och förflytta sig försvinner många av motsättningarna. Det finns även plats i Israel för de palestinska flyktingar som bor i omkringliggande länder och som vill återvända. Det handlar om att följa det sydafrikanska exemplet och göra Israel/Palestina till en regnbågsnation.
Vägen dit är lång, men inte orealistisk. Personligen blev jag inte politiskt aktiv för att propagera för en jättes rätt att försvara sig. Jag blev politiskt aktiv för att hjälpa de svagare parterna att göra sin stämma hörd.
Och jag hoppas att detsamma gäller för hela socialdemokratin.