Det var med stor bävan som man surfade ut på nätet i går morse för att ta reda på hur resultatet av SCB:s stora partisympatiundersökning såg ut. Och oron var minst sagt befogad. Ett tapp på 6,3 procentenheter ner till 27,7 procent och partiets sämsta notering i en undersökning utförd av SCB är ett faktum.
Tyvärr är det inte det värsta. När man tränger djupare in i siffrorna finns det saker som är oerhört oroande. Det stora tapp i Stockholm som man pratat om så mycket slår nu också igenom i de övriga storstadsregionerna. I Göteborgs kommun ligger väljarstödet i SCB-mätningen på chockartade 19,6 procent. Miljöpartiet utmanar här S om platsen som näst största parti och får i mätningen rekordhöga 17,7 procent. Det skiljer alltså mindre än två procentenheter mellan de båda partierna. I Stockholms kommun är differensen mellan S och MP bara 1,1 procentenhet. I norra Sverige ligger partiet fortfarande kvar på relativt höga nivåer, även om väljarstödet tyvärr halkar ner en bit under 50 procent.
Det värsta är väl att ingen blir särskilt förvånad över de låga siffrorna. Hösten 2011 kommer att gå till historien som en mardrömstid för socialdemokratin. En tid då det mesta som kunde gå fel också gick fel. Men det betyder inte att vi kan sitta stilla i båten. Nej, den arbetsinsats som kommer att krävas är i det närmaste omänsklig. Men det är bara genom ett gediget fotarbete som skutan ska kunna vändas.
Men ur mörker kommer ljus. Det är i alla fall så vi måste tänka. Efter allt elände så måste något bättre komma. Vi får verkligen hoppas att botten är nådd och att det nu måste vända uppåt. Det är bara att konstatera att det är oss själva som det hänger på. Det är endast genom en tydlig och konsekvent oppositionspolitik som vi kan återvinna väljarnas förtroende. Och det brådskar. Väljarnas tålamod riskerar att tryta. Och har man en gång börjat tänka tanken att det skulle vara möjligt att rösta på Moderaterna eller något annat av de borgerliga partierna är tröskeln för att också göra det när man står vid valurnan betydligt större än tidigare. Därför får beskeden inte dröja alltför länge.
Men för att kunna lyckas med att återvinna väljarnas förtroende så måste det i den socialdemokratiska berättelsen om morgondagens Sverige, parallellt med diskussioner om hur vi ska skapa fler arbeten, förbättra kvaliteten i skolan, vården och omsorgen, finnas tydliga tankar om hur vi socialdemokrater vill lösa klimat- och miljöfrågorna, hur vi ska bekämpa rasismen, hur vi ska göra vårt samhälle mer jämlikt och hur vi som land ska kunna bidra till en mer solidarisk världsordning. Vi måste visa att det gör verklig skillnad om vi får makten att leda det framtida samhällsbygget eller om Reinfeldt & Co får fortsätta.
Vi har en stor läxa att göra, och den måste göras. Klarar vi detta så kan vi om några år blicka bakåt och konstatera: The botten was nådd hösten 2011. Och vi måste bara klara av det, alla andra scenarier ger nämligen skrämselhicka.